Behof:

  1. 1. eg. och i allm. (det att behöfva ngt): desiderium (= känsla af behof, b. som kännes: d. naturae – naturale – explere, satiare; d. cibi, potionis); necessitas (= tvingande behof: n. vitae; n-te coactum, astrictum facere alqd; n-ti servire, foga sig efter; parēre n-ti corporis, äfven = förrätta sitt b., tarf); necessitudo simplex et absoluta (ovilkorligt, kategoriskt); usus eg. bruk, brukande (kan ej förekomma med objektiv genitiv – b. af ngt – men väl med subjektiv); usus necessarii et elegantes nödvändiga, förfinade b.; usus necessarios suppeditant facultates – förmögenheten förslår till de nödvändiga b-n; vårt b. af hjelp är stort vehementer egemus auxilio; hafva b. af ngt desiderare, requirere alqd (pauca d-t, r-t natura); egere, indigere alicujus rei, re; alicui opus, usus est aliqua re (l. res); hafva stora b. multis rebus uti, egere.
  2. 2. pregnant = brist (egenskap att vara behöfvande): indigentia (ab natura, non ab i-a orta est amicitia); inopia; rei familiaris angustiae l. difficultas; egestas; vara i (stort) b. premi inopia, egestate laborare.
  3. 3. metonymiskt = förnödenhet, det som behöfves, det behöfliga förrådet af ngt, i sådana uttryck som: skaffa sig sina b., sitt b. af ngt parare, emere (suppeditare) ea quae ad vitam degendam, ad victum cultumque, ad vitam opus sunt, necessaria sunt, pertinent, res necessarias; hans sällskap är mig ett b. hujus convictu, usu carere non possum; studier äro mig ett b. sine his studiis vitam nullam esse existimo.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f