Mening:

  1. I. = föreställning, åsigt: opinio (med bibetydelse af ogrundad; syn. fördom, inbillning – vulgi, inveterata, vetus, prava opinio); sententia (syn. öfvertygelse, på skäl grundad mening; derför om officielt, på embetspligt uttalad mening: sententiam in senatu, juratum dicere, sententiae loco dicere alqd; äfven om filosofers meningar = läror brukas sententia, icke opinio – haec fere sunt de natura animae sententiae, C. Tusc. I. § 22. 23. 24); ratio (= grundsats, öfvertygelse); judicium; enligt min m. meo judicio (Epaminondas princeps, meo judicio, Graeciae, C.); meā sententiā (errat longe, mea quidem sententia, Ter.); ut mihi videtur (errare mihi videmini); ut mihi placet (ut placet Stoicis, in terris omnia hominum causa creantur, C.); hysa en m. alqd sentire; hysa l. vara af samma, en annan, en oriktig, riktig m. idem, aliud l. aliter, contra, prave, prava, recte, vere sentire; vara af lika, olika m. med ngn assentiri alicui; dissentire ab alqo; anföra afvikande m-r diversas aliorum sententias referre; det har alltid varit min m. semper meum judicium fuit (C. Tusc. I. 1. 1); semper existimavi l. sensi (de Or. II. 153); blifva vid sin m. permanere in sententia (l. c. 24); sententiam tenere; non recedere a sententia; uttala sin m. quid sentiat, eloqui, enuntiare; hafva en riktig m., men ej kunna i ett vårdadt språk uttrycka den recte sentire et id, quod sentiat, polite eloqui non posse (C. Tusc. I. § 6); fråga ngn om hans m. (i allm.) alicujus sententiam requirere, sciscitari (de Or. I. 105); ab alqo, quid sentiat, quaerere, requirere; fråga en senator om hans m. sententiam alicujus (alqm) rogare, interrogare; gifva skäl för sin m. cur sentiat, dicere, rationem afferre; hafva en hög m. om ngn bene existimare de alqo; den allmänna m-n communis hominum opinio l. fama; det är den allmänna m-n magna opinio est; trotsa, förakta den allmänna m-n famam contemnere.
  2. II. = tanke, betydelse, innehåll i ngns ord: sententia; intellectus (verborum, Qu.); sensus (tillhör likaledes silfveråldern); vis; hvad är m-n med dessa ord quid ista sibi volunt verba?; jag förstår ej din m. quid sentias, quid velint l. quorsus spectent verba tua, non intelligo; ord utan m. verba inania (sententiae); det finnes icke ngn m. i hans ord verba inania sunt; non cohaerent; sententia nulla inest in verbis; när det heter: lefva i öfverensstämmelse med naturen, så är m-n den: att lefva i öfverensstämmelse med dygden convenienter naturae vivere hanc habet sententiam cum virtute congruere semper; hvad är Horatii m., då han säger, att man skall lefva så, som om hvarje dag skulle blifva den siste quid sentiens l. spectans (jfr C. Tusc. I. § 31) Horatius dicit ita vivendum esse, tanquam quisque dies supremus sit futurus?; detta är väl hans m. hoc, credo, dicit, sentit (jfr Mena 2); träffa m-n af ett ord vim verbi intelligere; återgifva (den allmänna) m-n af ngns tal, men ej orden sententias orationis exponere, non verba exprimere; taga ngt i god, dålig m. in bonam, malam sententiam l. partem accipere alqd; taga ngt i annan m. än den, som yttrat det aliter atque dicitur accipere alqd; det kan tagas i två m-r duplicem vim habere potest; dupliciter accipi potest.
  3. III. = sats, period: sententia; sensus (Qu., Pn., T.); verborum comprehensio (jfr Period); fullständig m. plena sententia.
  4. IV. = afsigt: sententia; consilium; cogitatio; voluntas; god m. bonum, honestum consilium; m-n var god consilio quidem honesto factum est; det var hans m. att återkomma consilium fuit redire; cogitavit, in animo habuit redire; rediturus fuit; hvad är m-n? quid tibi vis?; jag förstår ej hans m. quid secutus sit, spectaverit, non intelligo.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f