Period:

  1. 1. = tidrymd:
    1. a. = ständigt återkommande tidrymd af bestämda dagar l. år: certus temporum (annorum, dierum) orbis (Hor. Carm. saeculare v. 16), ordo (magnus ab integro seclorum nascitur ordo, Vg. Ecl. IV. 5); certum temporis spatium; en p. af 3, 5 år triennium, lustrum; en p. af 100 år centum annorum spatium.
    2. b. i allm. = tidrymd: aetas; tempora; den republikanska p-n liberae reipublicae tempora; vältalighetens p-r oratorum aetates l. oratorum genera aetatibus distincta (C. Brut. § 73).
  2. 2. = satsrund (i. e. en tanke utförd i grammatiskt förenade och rytmiskt afmätte satser): verborum l. orationis orbis; verborum ambitus, verborum circumscriptio (C. Brut. 34), comprehensio; verborum circuitus (l. complexio, continuatio; comprehensio et ambitus ille verborum, si sic περίοδον appellari placet, C. Brut. § 162; jfr de Or. III. § 171 ff.; 182 ff.; Orat. 264 ff.); periŏdus (Qu.); alla dessa uttryck brukas med särskildt afseende på det rytmiska och rundade i ordens byggnad (numerus, modus, forma verborum, de Or. III. § 173), och i abstr. mening lika mycket eller mera motsvarande periodbyggnad än period; der man med period utan afseende på den rundade formen blott menar ett helt af hufvudsats och bisatser är sententia tillräckligt; en rundad, svarfvad p. rotunda, apta, finita, numeris conclusa, quasi teres verborum complexio; svarfva p-r verborum circumscriptione quadam comprehendere et concludere sententiam (C. Brut. § 34).
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!