Mena:
- 1. = hafva en mening l. åsigt, hålla
före: sentire; existimare, censere, putare,
arbitrari; hvad m-r du quid sentis l.
censes (de hac re)?; m. ett och säga ett annat
aliud sentire, aliud dicere; du m. ej
(allvarligt, uppriktigt), hvad du säger non
sentis istud, quod dicis (jfr C. de Off. III. §
18).
- 2. = hafva ngt i tankarne, med sina
ord åsyfta ngt (vilja säga): sentire;
intelligere; dicere; sibi velle:
- a. absolut (med
blott en ackusativ): hvad menar du? quid
ais?; quid ista sibi volunt?; han m-de mig
me dicebat (C. Acad. I. 1. 1); arm –
förlåt jag menade lår quid brachium? illud
dicere volui femur (Pt. Mil. glor. prol.).
- b. mena (= förstå, vilja säga) ngt med
ngt (med 2 ackusativer), t. ex.: det som vi
m. med en hederlig man is, quem sentimus
virum bonum (C. de Off. III. § 75); med
klokhet m-r man en annan dygd prudentiam
aliam quandam virtutem intelligimus
(ibdm I. § 153); hvad m-r du med ”kort”
quid tu breve dicis (C. de Fin. II. § 28);
stoikerne m. med vishet något, som ännu
ingen dödlig kunnat tillegna sig Stoici eam
sapientiam interpretantur, quam adhuc
mortalis nemo est consecutus (C. de Am.
§ 18).
- 3. = afse, ämna, hafva en afsigt
(med en handling): cogitare; velle; petere
(åsyfta) alqm; m. väl, illa bene cogitare,
male cogitare; m. väl med ngn (bene)
consultum velle alicui; studere, favere,
cupere alicui; alicujus salus cara est alicui,
cordi, curae est alicui; det var ej illa m-dt
haud malo consilio feci; nolui te
offendere; non hoc dixi, quo te offenderem;
det var väl m-dt bono, honesto consilio
factum est (jfr Välment).
|
|
|
|
Kommentera