Men, adversativ konjunktion:

  1. I. i allm.:
    1. 1. (syn. dock, likväl): sed, uteslutande l. inskränkande, enkannerligen efter ett medgifvande uttryck, t. ex. durum: sed levius fit sapientia (Hor.), och i öfvergångar från ett ämne l. der man afbryter en framställning (en berättelse, ett bevis m. m.): sed haec hactenus; – sed quid ego haec vobis nequidquam ingrata revolvo?; verum, (ceterum), närmast = sed; i synn. i öfvergångar från ett ämne: verum illa mox: nunc de exercitatione quid sentias, quaerimus (C.).
    2. 2. (synon. åter, deremot): autem (postpositivt) = åter, vid öfvergången till ngt nytt, som är olikt l. motsatt det föregående, utan att utesluta l. inskränka detta: Sed haec quidem hactenus. Illud autem est sic judicandum et cet. (C. de Off. I. 91. 92); vero (postpositivt) = autem med stegring, framhåller ngt nytt ss. i ett l. annat hänseende större, vigtigare än det föregående: ab ineunte aetate incensus eram studio utriusque vestrum, Crassi vero etiam amore (C.); at (= deremot; i synn. i inkast, tillrättavisningar: – At memoria minuitur; – At, Sophocle, praetorem decet non solum manus, sed etiam oculos abstinentes habere, C.).
  2. II. i förening med andra partiklar:
    1. 1. men ju, men se: at enim (at enim, quum sunt praemia magna proposita, est causa peccandi, C.); sed enim (progeniem sed enim Trojano a sanguine duci audierat, Vg.).
    2. 2. men nu, i undersats (assumptio) af slutledning: autem: verum a. primum, verum igitur extremum (C. de Off. III. § 27); atqui (Non existimas cadere in sapientem aegritudinem? prorsus non arbitror. – Atqui si ista perturbare – non potest, nulla poterit, Tusc. IV. § 8); at (non cadit in virum fortem – aegritudo. – At nemo sapiens, nisi fortis. Non cadit ergo in sapientem aegritudo, Tusc. III. § 14; jfr ibdm V. § 40).
    3. 3. men om: sin; sin vero; si vero; sin autem.
    4. 4. men likväl: sed tamen (de Off. II. § 48).
    5. 5. men deremot: at vero (ibdm 20; Tusc. II. § 53).
    6. 6. ja, men: atqui (C. de Or. I. § 129).
    7. 7. men icke: neque (quaerebat, neque inveniebat); neque vero (jfr III); sed non (der icke hörer till ett enskildt ord: viri boni sed non satis eruditi); jfr III.
    8. 8. men nej: quamquam, quid dico?
  3. III. stundom lemnas ett men i latinet oöfversatt:
    1. 1. i affirmativa uttryck: ego ejeci tyrannos, vos tyrannos intro ducitis; ego libertatem, quae non erat, peperi, vos partam servare non vultis (Her. IV. § 66).
    2. 2. oftare och mera enligt konstant regel i negativa uttryck, nemligen der samma predikat utsäges jakande om ett subjekt och nekande om ett annat eller om samma subjekt ett jakande och ett nekande predikat utsäges, enligt följande schema: ergo hoc histrio videbit in scena, sapiens in vita non videbit (men icke den vise i lifvet – det gemensamma predikatet upprepas vanligen); non potui mihi formam ipse fingere, ingenium potui (men väl mina andliga anlag, C. de Or. II. § 262); canes fefellere Galli, anseres non fefellere (men gässens uppmärksamhet undgingo de icke); hoc in Libero servant, in Libera non item (C.).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!