Man, m.:

  1. I. = menniska i allm., blott i sing. och
    1. 1. i vissa uttryck, ss.: hvar man: omnes; unusquisque; vara i hvars mans mun in omnium ore esse; vara hvars mans niding infamem, flagitii compertum esse; till mans = hvardera singuli; de fingo två sestertier till mans singuli binos sestertios acceperunt; lycka träffar man sortitur fortuna viros; fortuna fortes (juvat); penningarne göra mannen quantum quisque habet, tanti fit (qu. habeas, tanti sis); gå man ur huse domos vacuas relinquere; frequentes exire.
    2. 2. ss. obestämdt pronomen, i nominativ (ss. subjekt; i casus obliqui motsvaras det, dock mest i hvardagsspråket, af en), återgifves det i latinet:
      1. a. med (tu l. i allm.) andra personen sing., i hypotetiska och befallande (rådande, förmanande o. s. v.) uttryck i konjunktiv (det allmänna liksom representeras af ett fingeradt subjekt, ett fingeradt fall): isto bono, dum adsit, utare: dum absit, ne requiras (C. de Sen. § 33); non tu possis, quantumvis excellas, omnes tuos ad honores perducere (de Am. 73; jfr 76); crederes (man skulle hafva trott) o. d..
      2. b. med obestämda pronomina quis, quisque i bisatser efter si (om), quo (ju), ut (id.) och pron. relat.: turpis est excusatio, – si quis contra rempublicam se amici causa fecisse fateatur (ibdm § 40); ut quisque sibi plurimum (ju mer man) confidit, ita in amicitiis expetendis maxime excellit (§ 30); quem quis metuit, periisse expetit; quo quis versutior (est), hoc invisior et suspectior.
      3. c. i negativa satser kan man (jemte icke) gifvas med nemo: sine sociis nemo quidquam tale conatur (försöker man intet sådant), ibdm § 42.
      4. d. i bisatser, som sluta sig till infinitiver, kan man uttryckas blott och bart med tredje pers. sing.: (C. de Or. II. § 228).
      5. e. med första personen sing., der man är = menniskor i allmänhet, den talande inbegripen: iis fidem habemus, quos plus intelligere, quam nos, arbitramur (de Off. II. 33); man lärer genom att undervisa docendo discimus; man lärer så länge man lefver quotidie alqd addiscentes senescimus.
      6. f. med tredje pers. plur., der man är = allmänheten, mängden af menniskor (jfr ibdm 36); i synn. i uttrycken dicunt, ferunt, tradunt o. d.
      7. g. oftast återgifves en svensk (aktiv) sats med man till subjekt i latinet medels ett passivt (l. intransitivt) uttryck, t. ex. man tror, vet, misstänker – creditur, constat, suspicio est o. d.
  2. II. = vuxen person af mankön:
    1. 1. i allm.: vir; homo; man för man viritim; tapper man vir fortis; hederlig man vir honestus; stor man magnus vir; känna sin man quicum sibi res sit, scire, nosse; mores alicujus perspectos habere; han är rätte m-en dertill ille praeter ceteros (unice) ad hanc rem aptus est; blifva man (vuxen) adolescere, ad constantem aetatem pervenire; ung man juvenis; gammal man senex; en medelålders man homo ejus aetatis, quae media dicitur (C.); homo jam constantis aetatis (de Sen. 33); min gode man o bone.
    2. 2. särskildt:
      1. a. = gift man: maritus; vir; man och hustru vir et uxor, mariti; gifvas, få man nubere alicui; komma i mans våld (i romerskt juridisk mening) in viri potestatem venire; vara sin man trogen fidem praestare marito; fidem matrimonii (tori) servare; älska sin man virum suum amare; en beskedlig äkta man vir facilis, (uxoris); blifva man uxorem ducere.
      2. b. i pregnant mening = kraftig, stadgad man: vir (plane vir; Marius vir rusticanus, sed plane vir, C. Tusc. II. 53); visa, att du är en man praesta te virum; vara man för ngt praestare alqd, alqd esse l. fore; vara man för sig sui juris esse; nulli subjectum, addictum esse; det står en man bakom ordet ejus verbis fides haberi potest; dö som en man fortiter, l. ut virum decet, mortem oppetere.
  3. III. plur. man, om krigs- l. sjöfolk: viri; milites; nautae; socii navales; stå fyra man högt quaternos, quaternariis ordinibus, quadruplici ordine consistere.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!