Anföra:
- 1. = gå l. stå i spetsen, leda:
ducere, ductare (exercitum, agmen);
praeesse (exercitui; rei gerendae ett företag);
absolut: curare (= föra befälet, Sa., T.;
äfven curare exercitum, T. Ann. I. 27);
a. en beskickning legationis ducem,
principem esse; a. ngn till ngt ducem esse, se
praebere alicui ad alqd; anföra sång
cantus (catervae) regere.
- 2. = framföra,
komma fram med skäl, bevis, upplysning:
afferre argumentum, causam (jag kan a.
skäl för min åsigt cur ita censeam, afferre
possum; detta är det starkaste skäl, som
anföres för vår tro på en Gud hoc
firmissimum afferri solet, cur Deum esse
credamus, C.); proferre exempla; nominare
auctorem ngn såsom sagesman l. exempel
(multos nominare possum, qui molliter
tulerint senectutem); referre verba
alicujus (anföra ngns ord); i samma mening
(”citera”) säges: laudare, commemorare
verba, uti verbis alicujus; citare testem
alqm (C. de Off. I. § 75; blott i denna
förbindelse kan citare betyda ”citera”); a.
såsom ursäkt, försvar excusare (morbum);
defendere alqd, se fecisse alqd; uti
excusatione, defensione aliqua; a. mot ngn
objicere, opponere alicui alqd; det vore
för vidlyftigt att a. longum est
commemorare l. persequi.
- 3. i diskussion
anföra såsom sin åsigt l. i allm. med afseende
på den sak som är i fråga: disserere,
dicere; censere; sententiam dicere (ille haec
disseruit, censuit; disseruit nullam
veniam scelestis et nefariis tribui
oportere); har du ngt vidare att a. num quid
(aliud) vis?; estne quod praeterea
addendum censeas?
- 4. a. klagomål: queri,
conqueri; querelam, querimoniam deferre
ad alqm.
|
|
|
|
Kommentera