Först, adv.:

  1. 1. i allm. ss. uttryck för den ordning – i tid l. rum –, i hvilken ngt sker, att öfversätta med adj. primus (om flere), prior (om två); han kom f. prior, primus (af flere) ille venit; Remus såg f. sex gamar prior Remus sex vultures vidit; – äfven med omskrifningar: stå f. i ledet primum locum (ordinis) tenere.
  2. 2. primo = i början, först, med afs. på en inträffad öfvergång l. förändring inom samma sak l. förhållande, mots. mox, deinde, post o. d. (pauca primo inter nos de literis – colloquebamur –, deinde Torquatus –, C. de Fin. I. § 14; primo totius rationis ignari – post autem, C. de Or. I. § 14.
  3. 3. primum =
    1. a. för förste gången: när jag f. kom till Rom quum p. Romam veni –.
    2. b. = för det första – i uppräkningar (af på hvarandra följande, olika händelser l. moment: primum, – deinde –, tum, post, ad extremum, C. de Or. I. § 142).
    3. c. = först och främst (C. Tusc. I. § 57).
  4. 4. principio = först och främst, till att börja med: C. de Off. I. § 11; de Fin. I. § 17.
  5. 5. ante, prius = förut: innan jag går till ämnet, anser jag mig f. böra säga – prius quam ad rem propositam aggredior, praedicendum censeo o. d.
  6. 6. denique, demum (= icke förr än): först då l. då först tum demum, tum denique (C. Tusc. I. § 75); f. på tionde dagen decimo demum die; f. han har insett ille demum intellexit; f. efter många böner lät han beveka sig multis d. precibus motus est.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f