Först, adv.:
- 1. i allm. ss. uttryck för den
ordning – i tid l. rum –, i hvilken ngt sker,
att öfversätta med adj. primus (om flere),
prior (om två); han kom f. prior, primus
(af flere) ille venit; Remus såg f. sex
gamar prior Remus sex vultures vidit; –
äfven med omskrifningar: stå f. i ledet
primum locum (ordinis) tenere.
- 2. primo
= i början, först, med afs. på en inträffad
öfvergång l. förändring inom samma sak l.
förhållande, mots. mox, deinde, post o. d.
(pauca primo inter nos de literis –
colloquebamur –, deinde Torquatus –, C. de
Fin. I. § 14; primo totius rationis ignari
– post autem, C. de Or. I. § 14.
- 3.
primum =
- a. för förste gången: när jag f. kom
till Rom quum p. Romam veni –.
- b. =
för det första – i uppräkningar (af på
hvarandra följande, olika händelser l. moment:
primum, – deinde –, tum, post, ad
extremum, C. de Or. I. § 142).
- c. = först
och främst (C. Tusc. I. § 57).
- 4.
principio = först och främst, till att börja med:
C. de Off. I. § 11; de Fin. I. § 17.
- 5. ante, prius = förut: innan jag går till
ämnet, anser jag mig f. böra säga – prius
quam ad rem propositam aggredior,
praedicendum censeo o. d.
- 6. denique,
demum (= icke förr än): först då l. då först
tum demum, tum denique (C. Tusc. I. §
75); f. på tionde dagen decimo demum die;
f. han har insett ille demum intellexit; f.
efter många böner lät han beveka sig multis
d. precibus motus est.
|
|
|
|
Kommentera