Förspel:
- a. eg.: prolusio, prooemium
(connexum ita sit principium – inledningen –
consequenti orationi, ut non tanquam
citharoedi prooemium affictum aliquod, sed
cohaerens cum omni corpore membrum
esse videatur. – Atque ejusmodi debet
illa prolusio esse, non ut Samnitium, qui
vibrant hastas ante pugnam, quibus in
pugnando nihil utuntur, sed ut ipsis
sententiis, quibus proluserint, vel pugnare
possint, C. de Or. II. § 325); (praelusio,
Pn.; anteludium, Ap.; prologus är företal
till ett skådespel).
- b. bildligt brukas f. om
händelser, som förbereda och liksom förebilda
efterföljande, jfr Sen.: per has mortalis
aevi moras illi longiori et meliori vitae
proluditur i. e. detta timliga lifvet är
liksom ett f. till lifvet i evigheten; Caesars
diktatur var liksom ett f. till Augusti principat
Caesaris dictaturā principatui Augusti
proludebatur, principatus Augusti
praetexebatur (C. de Or. II. § 317), ad
principatum Augusti via muniebatur.
Kommentera