Förgå sig: peccare, (labi imprudentiā), delinquere (graviter svårt) in (mot) alqm; officium deserere, exuere fidem, obsequium; quid deceat, quid aequum sit, oblivisci; violare, offendere (alqm – f. sig mot ngn); han förgick sig ända derhän att usque eo (amentiae, temeritatis) processit, ut –; usque eo adductus est, ut eum justitiae (prudentiae, officii) caperet oblivio (C. de Off. I. § 26); adeo officii (justitiae, prudentiae) eum cepit oblivio; f. sig af vrede irā efferri; han har lätt att f. sig facile inducitur, ut prudentiae, officii obliviscatur; facile in fraudem inducitur, ad temeritatem effertur; utan afsigt, mot sin vilja f. sig mot ngn imprudentem, invitum offendere alqm (C. de Off. II. § 68).
Kommentera
|