Förgå:

  1. 1. (vanl.) om (abstrakta; jfr Förgås) saker i allm.:
    1. a. absolut: interire, fluere (”det ock snarlig allt förgår” ista omnia cito intereunt; fluxa, fragilia sunt; occidunt, fluunt, labuntur faller, förgår, förrinner, C. Or. § 10); ”det usla frodar sig, det härliga förgår” optima quaeque – prima cadunt; ”smärtan förgår vid safternas ljufliga syra” (abit dolor); vino diffugiunt sollicitudines, Hor.; minuentur atrae (carmine) curae; dissipat Evius curas edaces, id.; ”skönhet förgår” formae gloria fluxa est (Sa. Cat. 1); lukten förgår odor abit, aboletur (jfr b).
    2. b. förgå ngn (dat.): deficere alqm (memoria); lusten förgick honom desiit velle, cupere; satiatus est; fastidio captus est; fastidio quodam et satietate a re abalienatus est (C. de Or. III. § 98); (quod cupide petiit, mature plena reliquit, Hor.; amisi omnem libidinem, Pt.); tålamodet förgick honom se tenere non potuit (C. de Fin. II. § 21); vreden förgick honom ira (ejus) consedit, deferbuit, sedata est.
  2. 2. om tid: abire, fugere, effluere (C. Sen. § 69); praeterire, transire; labi; lifvet förgår som en flod fugaces labuntur anni (Hor.); min tid förgick fugit aetas; en timme förgick hora praeteriit; onyttigt f. perire; conteri inutiliter (jfr Förgången).
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f