Företeelse:
- a. ngt som
ses, ter sig för ngns ögon: species;
spectaculum; visum l. visus; nattlig, underbar f.
nocturna, mira, insolita species o. s. v.;
hon var en älskvärd f. grata specie erat.
- b. i allm. = föremål: res. – särskildt:
företeelsen i mots. till väsendet, idéen
(natura; perfecta species l. forma rei): ea quae
sub sensus cadunt, quae nascuntur,
intereunt: natura nulla est, quae non
habeat in suo genere res complures
dissimiles inter sese (C.); företeelsen är icke,
blott idéen är nihil est eorum, quae
oriuntur et intereunt, idque solum est, quod
tale est, quale ἰδέαν appellat Plato, nos
speciem, C. Tusc. I. § 58.