Företräde:
- 1. = öfverlägsenhet, försteg, f.
framför ngn: principatus, praestantia,
excellentia [nobis personam imposuit ipsa
natura magna cum excellentia
praestantiaque animantium reliquarum; omnes
(homines) participes sumus rationis
praestantiaeque ejus, qua antecellimus bestiis
(vårt f. framför djuren, C. de Off. I. § 97.
107)]; oftast genom omskrifning: hafva, ega f.
framför ngn praestare, antecellere alicui;
potiorem esse alqo –; hafva stort f.,
många f-n framför ngn multo, multis rebus l.
partibus praestare alicui; icke vara blind
för ngns f. quanto praestet aliquis, non
ignorare; hans f. är obestridligt de ejus
principatu nulla potest esse controversia;
sine controversia omnibus ille praestat;
gifva ngn f-t praeferre, anteferre,
praeponere, anteponere alqm alicui (framför
ngn); absolut: palmam, principatum,
priores (bland två), primas (bland flere) dare,
tribuere, concedere alicui; det är ett stort
f. hos honom, att – multo ille praestat,
quod –; göra ngn f-t stridigt de principatu
certare, contendere cum alqo; de lefvande
varelsernas slag hafva fått hvart sitt f.
animantibus aliud alii praecipui a natura
datum est (Tusc. V. c. 13).
- 2. absolut
= utmärkhet, god egenskap: bonum, i synn.
i pl. bona; virtus, laus; naturligt f. alqd
naturale (bonum), donum naturae (C. de
Or. I. § 115 ff.); kroppsliga, andliga f-n
bona corporis, animi.
- 3. = audiens:
aditus; admissio; gifva ngn f. aditum dare
alicui; få f. admitti; få f. inför senaten in
senatum intromitti, introduci.
|
|
|
|
Kommentera