Föredrag:
- 1. (utan plur.) = sätt att med
ord, mimik, åtbörder föredraga, utföra ngt:
pronuntiatio, actio (båda i det svenska
ordets vidsträcktaste betydelse: actio motu
corporis, gestu, vultu, vocis conformatione
et varietate moderanda est, C. de Or. I.
§ 18; jfr III. § 213 ff.; pronuntiatio est ex
rerum et verborum dignitate vocis et
corporis moderatio, C.); ett omvexlande,
lifligt, själfullt, stämningsfullt f. oratio varia,
vehemens, plena animi, plena doloris;
hafva ett godt, vackert f. bene, commode
pronuntiare; f. i sång pronuntiatio.
- 2.
(med plur.) med afseende på innehållet =
muntlig (vårdad) framställning af ett ämne:
oratio; (dictio, sällsyntare); högtidligt, väl
utfördt, omsorgsfullt hållet f. contentio
(orationis), accurata oratio l. ensamt oratio
(i motsats till sermo = hvardagstal, C. de
Off. I. cap. 37); vetenskapligt f. disputatio;
f. som hålles för öfning i talande
declamatio; f. som blott åsyftar en sirlig och
underhållande framställning (prakttal, Prunkrede)
laudatio (C. de Or. II. § 43. 341); i
motsats till dessa ord är oratio särskildt = f. i
praktisk fråga, politiskt f. (orationes
judiciorum, contionum, senatus); hålla f.
orationem habere; dicere (de re, apud
senatum, apud populum, ad populum et cet.);
hålla f. för öfnings skull declamare,
declamitare; f. i folkförsamlingen (äfven) contio;
f. inför domstol oratio judicialis, apud
judices (centumviros o. d.) habita; i det
senare retoriska språket: actio; controversia
(Qu.; T. Dial.); f. i senaten oratio in
senatu habita; (sententia dicta; sententiae
dictio); i det senare retoriska språket:
suasoria; hålla f. öfver vetenskapligt ämne
disserere, disputare de alqa re; ett skrifvet
f. scripta oratio.
|
|
|
|
Kommentera