Främst, adj.:

  1. 1. i eg., lokal mening: primus; princeps; primor (i kas. obl. och i pl. – primoribus labris – med det f-a, yttersta af sine läppar); stå f. i striden, i främsta ledet primum, principem in acie stare l. versari; gå f. principem ire, agmen ducere; hans namn stod f. på listan primum illius nomen scriptum erat l. legebatur; sitta f. primum l. principem locum tenere.
  2. 2. oeg. = förnämst, ypperst: primus, princeps: statens f-e man princeps civitatis; stå f. (bland alla) i snille (f. som snille) ingenio praestare, excellere omnibus; först och f. primum (C. de Or. III. 93); principio.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!