Framkomma:
- I. absolut:
- 1. eg.:
- a.
prodire, procedere (= träda fram; kom hit
fram huc procede); exire, exsistere,
emergere (från att hafva varit dold ex
latibulo exire, ex aqua emergere; amphora
coepit institui, currente rota cur urceus
exit?, Hor.); provenire (om växter, som
sticka fram ur jorden; äfven pullulare,
progerminare).
- b. = komma fram till ett
mål: (eo, quo intendit) pervenire,
advenire.
- 2. = komma i dagen (vanligare:
komma fram): aperiri, comperiri,
enuntiari; edi; upplysningar f-mo, som voro högst
besvärande för den sakförde ea comperta
(testimonia edita) sunt, quibus reus
maxime premeretur; om det f-it (kommit fram)
till hans far, hade han blifvit strängt straffad
si hoc patri enuntiatum esset, (si id
pater rescivisset), hic graves poenas
dedisset; ett resultat f-r alqd consequitur,
efficitur, conficitur.
- II. f. med ngt:
- 1. eg.:
afferre alqd (opus inchoatum o. d.).
- 2. oeg.: ferre legem (f. med ett lagförslag,
en motion); afferre alqd (sententiam med
en mening, ett påstående); (principem,
primum) dicere (alqd f. med ett yttrande, en
mening – Pherecydes primus dixit animas
hominum esse divinas); movere
conjecturam, facere conjecturam = f. med en
gissning; f. med en uppfinning invenire; –
postulare (agere) f. med en fordran;
suadere, ut f. med ett förslag, att –; hortari;
komma fram med en osanning mendacium
dicere; fingere ac mentiri; hur kan man
komma fram med ett sådant påstående hoc
quenquam dicere, (statuere) audere!
|
|
|
|
Kommentera