Forntid: antiquitas (i abstr. och konkret mening, f-n med dess händelser, historia, seder, personer, ande o. s. v.: a-tis memoria, investigatio; percipere antiquitatem, C. de Or. I. § 201. 159; commemoratio a-tis anförandet af exempel från f-n, Or. § 120; a. quo propius aberat ab ortu et divina progenie, hoc melius, quae erant vera, cernebat, C. Tusc. I. § 26; de gamle lagarne gifva oss mången bild från f-n plurima est in omni jure civili antiquitatis effigies, C. de Or. I. § 193; datur haec venia antiquitati, ut misceat humanis divina, L. praef.); vetus memoria (= förra tider: indicia veteris memoriae – forntidsminnen – C. de Fin. V. 6; memoriae veteris ordo f-ns historia l. – specielt – kronologi, Or. § 120); vetustas (i prosa = forntida, gamla förhållanden: vetustatis exempla, C. de Or. I. § 201; historia nuntia vetustatis, ibdm II. § 36; hos poeter äfven = antiquitas i konkret och personlig mening); tempora antiqua, vetera; tempora prisca (urtid); den aflägsnaste f. ultima tempora (C. de Legg. I. § 8); antiquissima tempora, ultima antiquitas; f-ns män antiqui (illi); veteres; (prisci); f-ns greker l. romare antiqui l. veteres Graeci, Romani (C. de Or. III. 56); f-ns historia memoria rerum veterum, memoriae veteris ordo (Or. § 121. 120); Roms f. origines populi Romani; antiquitas, res antiquae l. veteres populi Romani; veteris populi Romani res (T. Ann. I. 1); minnesmärken från f-n monumenta antiquitatis, antiquorum hominum; (opera antiqua); i f-n antiquis temporibus; apud antiquos l. veteres; (olim, quondam); de lärde i f-n, f-ns lärde veteres l. antiqui viri docti.
Kommentera
|