Fara, f.: periculum, discrimen (sjelfva krisen, det afgörande ögonblicket), dimicatio alicujus rei för ngt (vitae, famae, fortunarum för lif, ära, gods); res dubia, aspera; f. för mig, dig meum, tuum periculum; personlig f., f. för det allmänna nostrum l. proprium, commune p., C. de Off. I. § 83; det är f. för, f. värdt att – periculum est, ne (sit, fiat alqd); f. hotar periculum impendet, imminet, ostenditur; den yttersta f. summum, extremum, ultimum periculum, discrimen; bringa, störta ngn i f., utsätta ngn för f. in discrimen l. periculum adducere, dare (conjicere) alqm; periculo offerre, objicere alqm; periculum alicui facessere, moliri, creare; utsätta sig för, våga sig i f. periculo se offerre, objicere; periculum adire, subire, suscipere; in periculum se inferre, se mittere; trotsa f-n för ngt periculum negligere prae (i jemförelse med), pro (till försvar för) alqa re; quidvis adire periculi, modo l. modo ne –; komma, råka i f. för ngt, för att mista ngt venire, vocari, incidere in periculum alicujus rei, de alqa re (alii de vita, alii de gloria – in discrimen vocantur, C. de Off. I. § 83); (om personer) vara l. sväfva i f., löpa f. för att – esse in periculo, versari in periculo, ne –; dimicare (periclitari) de alqa re (= våga, vara i f. för att mista); hans lif, statens välfärd o. d. är i f. agitur ejus vita, salus patriae, periclitatur ejus vita; vara i f. från två håll, i dubbel f. ancipiti premi periculo; vara utan f. salvum l. tutum esse; extra periculum, tuto, in tuto esse; det kan du utan f. göra hoc tuto facere poteris; du kan utan f. anförtro din förmögenhet åt honom huic recte, rectissime – utan all f. – fortunas tuas committas (C. de Off. II. § 33); in otio impune esse possumus, C.; det är här ingen f. nullum est l. non est periculum, ne –; tuta sunt omnia, nihil ostenditur periculi; det har ingen f. med honom praeclare cum illo agitur l. actum est; ejus res praeclare aguntur; afvärja, afvända f. defendere, propulsare periculum; f-n är förbi, öfver jam nullum est periculum; periculo perfuncti sumus; res explicata, expedita est (C. de Off. I. § 81).