Dag:
- 1. i motsats till natt, den ljuse
delen af dygnet: dies; lux, lumen (poet.); d.
och natt (oafbrutet) dies et l. ac noctes;
dies noctesque; (noctes atque dies, Lucr.;
noctesque diesque, Enn.); diem
noctemque, diem et l. ac noctem = ett dygn, hela
dygnet (L. XXII. 1. 20); die et nocte (=
på ett dygn, t. ex. concoquere – smälta –
cibum, C. de Nat. Deor. II. 9. 24); om d-n
interdiu (luce, diu, poet.); die; de die;
förvandla (göra) d. i (till) natt tempora
lucis noctisque pervertere (solem nec
occidentem videre neque orientem, C. de
Fin. II. § 23); en sommar-, vinterdag, kort,
lång d. dies aestivus, solstitialis
(midsommars-), longissimus; dies hibernus,
brumalis, brevissimus; d-n randas, gryr
(bräcker), det blifver d. dilucescit, illucescit
(dies); dies esse incipit; (dies coepit, Sa.);
det är d. lucet; dies est; det är långt, högt
på d-n multus (äfven multa) jam dies est;
midt på ljuse d-n luce (in foro saltare); in
sole (lucernam adhibere nihil interest);
medio sole, Phaedr.; till långt, högt upp
på d-n ad multum diem (C.); så dags (jfr
Dags), vid den tiden på d-n id temporis;
eā horā; sent på d-n sero diei (T.);
vesperascente, inclinato (Pn. ep.) die; till
sent på d-n, det var sent på d-n in serum;
serum diei erat (L.); medan d-n är dum
lucet –; d-n lider dies vergit; sol
inclinat; (dies) vesperascit; d-n går till ända
dies componitur, conditur; det är ännu d.
multus jam (adhuc, T.) dies est; i
morgon är åter en d. nondum omnium dierum
sol occidit (L.); dags- i sammansättningar
(i denna mening) diurnus (diurnus et
nocturnus labor).
- 2. = dagsljus, dagens
ljus, dager:
- a. i eg. uttryck: lux, lumen;
före d-ns inbrott ante lucem; d-n bräcker
lux oritur; d-n faller på ngt collustratur,
illustratur alqd (sole); (stiga upp) med d-n
cum prima luce (C.), cum die, Ov.; d-n
öfverraskade oss lux nos oppressit (C.); d-n
faller från en sida locus habet, capit
solem a sinistra, a dextra; admittit,
recipit solem orientem, occidentem,
meridianum; det finnes här ingen d., här är
aldrig d. hic locus diem non sentit (Pn. ep.
II. 17. 22); nox perpetua est; här är stark
d. plurimo sole perfunditur locus (ibdm
V. 6. 24); d-n tränger in genom fönstren
lux per fenestras infunditur (jam clarum
mane fenestras intrat, Ps. Sat. III. 1);
ställa en tafla i riktig d. in bono lumine
collocare tabulam (C.); [haec (pictura)
amat obscurum, volet haec sub luce
videri, Hor.]; skymma bort, undan d-n
officere lumini, luminibus; ligga, gå upp i d-n
(i. e. under bar himmel, om en metallådra)
sub divo esse; patere; per apertum dirigi,
patere; träda fram i d-n in lucem
prodire; draga fram i d-n sub lucem, in
apricum proferre (quidquid sub terra est, in
apricum profert aetas, Hor.), protrahere;
aperire.
- b. i oeg. uttryck: se d-n l. d-ns
ljus (= födas) in lucem (hujus vitae) edi,
suscipi; ligga för en d., i öppen d. patere,
apparere, manifestum, apertum, in medio
positum l. situm, ante oculos positum esse,
(med ack. och inf. och med substantivt subjekt;
jfr C. in Cat. I. 1); liquere; (non posse
dubitari, quin –); komma i d-n patefieri,
comperiri, aperiri; bringa, lägga i d-n (=
röja, upptäcka) patefacere, illustrare,
aperire; proferre (in lucem); lägga i d-n =
framställa, utreda, bevisa: exponere;
expedire; quid in quaque re verum sit,
eruere, elicere, docere, planum facere; = visa
en egenskap: praestare (virtutem); uti
(fortitudine); declarare (studium bellicae
gloriae); ostendere (se paratum esse sin
beredvillighet); ställa ngt i dess rätte d.
illustrare alqd; ostendere, docere, quale quid
re vera sit; låta träda fram i d-n in
lucem proferre (illa commentatio inclusa
in veritatis lucem – i det verkliga lifvets –
proferenda est, C. de Or. I. § 157); klart
som d-n luce, sole clarius, illustrius (de
Fin. I. § 71); vacker som en d. sidere
pulcrior (Hor.); – jag ser ingen d. i detta mihi
tenebrae sunt (C.); aqua haeret; ista
expedire non possum; spes nulla est.
- 3. dag, utan motsats till natt, liksom
representerande hela dygnet:
- a. eg. och i allm.:
dies; d-ns (= dygnets) stunder l. tider
tempora diei; horae; denne d-n hic dies; den
(förflutne l. kommande) d-n ille dies; ett
par d-r unus alterve dies; en tid af 2, 3,
4 dagar biduum, triduum, quatriduum;
föregående d. hesternus, pristinus dies;
d-n före, efter pridie, postridie (äfven
prepositioner med ackus.); (på) följande d-n postero
die; (till) följande d-n in posterum diem
(invitare, de Off. III. § 58); för tre d-r
sedan ante hos tres dies; (nudius tertius);
om tre d-r post tres dies; tre d-r derefter
tribus diebus post; här om d-n his
diebus; in his paucis diebus (C. de Or. III.
168); d. från d. diem ex die; två gånger
om d-n bis in die; hvar d. omnis dies; ss.
tidsbestämning på frågan: när?: quotidie; för,
med hvar d. in dies crescere; lefva så som
hvarje dag vore den siste ita vivere,
tanquam omnis dies supremus diluxerit l.
futurus sit (efter Hor. Ep. I. 4); på utsatt
d. praestituta die, certa l. certo die; en
glad d. dies laetus (candidus; fulsere vere
candidi tibi soles, Catl.); en sorglig d. dies
tristis, ater; detta är den gladaste d-n i mitt
lif hunc diem omnium laetissimum video;
göra sig en glad d. (relaxare animum et)
dare se jucunditati (C. de Off. I. § 122);
genio indulgere; d-r komma, gå dies
oriuntur, veniunt, cedunt; en af d-ne his
(paucis) diebus.
- b. i helsningar: god d.
salve, salveto, salvete; helsa god d. på ngn
o. d. jubere alqm salvere; salutem dicere
alicui; salutare alqm. – oeg. = gifva ngn
en god d. missum facere alqm, alqd;
omittere, negligere.
- c. pregnant =
bestämd dag: betala på d-n in diem solvere;
komma på d-n ad diem venire; diem obire,
servare.
- d. pregnant om den innevarande
dagen l. tiden (nu l. i annan tidrymd): i dag
hodie; hit till dags adhuc, ad hoc tempus,
ad hanc aetatem; (lefva) för d-n, taga d-n
sådan som han är in diem vivere (dona
praesentis cape laetus horae, Hor.);
hafva d-n (jouren) in statione esse; det är nu
din d. tuum hoc tempus est; d-ns fröjder,
meningar, strider praesentes voluptates;
hujus aetatis l. seculi, horum temporum
opiniones, certamina; hae, quae nunc
feruntur, opiniones, vigent certamina;
frihet är d-ns lösen nostrorum hominum mos
inflammatus est cupiditate libertatis (C.
de Off. I. 64); nostri homines ad
libertatem feruntur omni impetu; för d-n = i
dag, för närvarande in praesentiă; hodie;
i sammansättningar: dags- = för dagen:
diurnus (t. ex. cibus, stipendium); dagens =
den innevarande d-ns: hodiernus (h.
consultatio).
- e. en d. = en gång:
aliquando.
- f. ngns (lefnads) dag: vitae tempus
(longum, breve); aetas; hans lefnads d. blef
kort breve ei vitae tempus datum est;
min lefnads d. är liden mihi aetas acta est
(nobis – occidit brevis lux, Catullus).
- g. ngns dagar = ngns tid, ålder, lif:
tempora, aetas (vita – det första ordet mera
med afseende på tidens – tidehvarfvets –
karakter, de senare med hänsyn till den
enskildes lefnadstid); våra d-r haec tempora;
nostra tempora; haec nostra aetas; i
våra d-r nostrā memoriā; i Carl 12-s d-r
Caroli XII:mi aetate l. temporibus;
regnante Carolo XII:mo; i de grekiska
republikernas d-r florente in Graecia libertate;
aldrig mer i mina d-r nunquam, dum (mihi)
suppetet vita; i mina unge d-r me
adolescente l. puero l. i andre kasus, der satsens
sammanhang det fordrar, t. ex. adolescens
studiis multum temporis tribui; på hans
gamle d-r extrema aetate, in senectute;
huic seni l. jam in aetate provecto
accidit, ut lumina oculorum amitteret; lefva
sina d-r i ro tranquillo, in otio aetatem
agere, degere, transigere; hafva l. lefva
gode d-r commode, jucunde vivere;
secundis rebus frui; hans d-r, hans glade d-r
voro korta breve illi aetatis tempus
datum est; (optima quaeque dies – prima
fugit, Vg.); brevi usus est prosperitate;
hans d-r äro räknade de illo quidem actum
est; ad finem aetatis pervenit; sluta sina
d-r diem obire supremum; mori; e vita
discedere, excedere; taga af daga
interimere, interficere alqm; morte afficere
alqm.
|
|
|
|
Kommentera