Dag:

  1. 1. i motsats till natt, den ljuse delen af dygnet: dies; lux, lumen (poet.); d. och natt (oafbrutet) dies et l. ac noctes; dies noctesque; (noctes atque dies, Lucr.; noctesque diesque, Enn.); diem noctemque, diem et l. ac noctem = ett dygn, hela dygnet (L. XXII. 1. 20); die et nocte (= på ett dygn, t. ex. concoquere – smälta – cibum, C. de Nat. Deor. II. 9. 24); om d-n interdiu (luce, diu, poet.); die; de die; förvandla (göra) d. i (till) natt tempora lucis noctisque pervertere (solem nec occidentem videre neque orientem, C. de Fin. II. § 23); en sommar-, vinterdag, kort, lång d. dies aestivus, solstitialis (midsommars-), longissimus; dies hibernus, brumalis, brevissimus; d-n randas, gryr (bräcker), det blifver d. dilucescit, illucescit (dies); dies esse incipit; (dies coepit, Sa.); det är d. lucet; dies est; det är långt, högt på d-n multus (äfven multa) jam dies est; midt på ljuse d-n luce (in foro saltare); in sole (lucernam adhibere nihil interest); medio sole, Phaedr.; till långt, högt upp på d-n ad multum diem (C.); så dags (jfr Dags), vid den tiden på d-n id temporis; eā horā; sent på d-n sero diei (T.); vesperascente, inclinato (Pn. ep.) die; till sent på d-n, det var sent på d-n in serum; serum diei erat (L.); medan d-n är dum lucet –; d-n lider dies vergit; sol inclinat; (dies) vesperascit; d-n går till ända dies componitur, conditur; det är ännu d. multus jam (adhuc, T.) dies est; i morgon är åter en d. nondum omnium dierum sol occidit (L.); dags- i sammansättningar (i denna mening) diurnus (diurnus et nocturnus labor).
  2. 2. = dagsljus, dagens ljus, dager:
    1. a. i eg. uttryck: lux, lumen; före d-ns inbrott ante lucem; d-n bräcker lux oritur; d-n faller på ngt collustratur, illustratur alqd (sole); (stiga upp) med d-n cum prima luce (C.), cum die, Ov.; d-n öfverraskade oss lux nos oppressit (C.); d-n faller från en sida locus habet, capit solem a sinistra, a dextra; admittit, recipit solem orientem, occidentem, meridianum; det finnes här ingen d., här är aldrig d. hic locus diem non sentit (Pn. ep. II. 17. 22); nox perpetua est; här är stark d. plurimo sole perfunditur locus (ibdm V. 6. 24); d-n tränger in genom fönstren lux per fenestras infunditur (jam clarum mane fenestras intrat, Ps. Sat. III. 1); ställa en tafla i riktig d. in bono lumine collocare tabulam (C.); [haec (pictura) amat obscurum, volet haec sub luce videri, Hor.]; skymma bort, undan d-n officere lumini, luminibus; ligga, gå upp i d-n (i. e. under bar himmel, om en metallådra) sub divo esse; patere; per apertum dirigi, patere; träda fram i d-n in lucem prodire; draga fram i d-n sub lucem, in apricum proferre (quidquid sub terra est, in apricum profert aetas, Hor.), protrahere; aperire.
    2. b. i oeg. uttryck: se d-n l. d-ns ljus (= födas) in lucem (hujus vitae) edi, suscipi; ligga för en d., i öppen d. patere, apparere, manifestum, apertum, in medio positum l. situm, ante oculos positum esse, (med ack. och inf. och med substantivt subjekt; jfr C. in Cat. I. 1); liquere; (non posse dubitari, quin –); komma i d-n patefieri, comperiri, aperiri; bringa, lägga i d-n (= röja, upptäcka) patefacere, illustrare, aperire; proferre (in lucem); lägga i d-n = framställa, utreda, bevisa: exponere; expedire; quid in quaque re verum sit, eruere, elicere, docere, planum facere; = visa en egenskap: praestare (virtutem); uti (fortitudine); declarare (studium bellicae gloriae); ostendere (se paratum esse sin beredvillighet); ställa ngt i dess rätte d. illustrare alqd; ostendere, docere, quale quid re vera sit; låta träda fram i d-n in lucem proferre (illa commentatio inclusa in veritatis lucem – i det verkliga lifvets – proferenda est, C. de Or. I. § 157); klart som d-n luce, sole clarius, illustrius (de Fin. I. § 71); vacker som en d. sidere pulcrior (Hor.); – jag ser ingen d. i detta mihi tenebrae sunt (C.); aqua haeret; ista expedire non possum; spes nulla est.
  3. 3. dag, utan motsats till natt, liksom representerande hela dygnet:
    1. a. eg. och i allm.: dies; d-ns (= dygnets) stunder l. tider tempora diei; horae; denne d-n hic dies; den (förflutne l. kommande) d-n ille dies; ett par d-r unus alterve dies; en tid af 2, 3, 4 dagar biduum, triduum, quatriduum; föregående d. hesternus, pristinus dies; d-n före, efter pridie, postridie (äfven prepositioner med ackus.); (på) följande d-n postero die; (till) följande d-n in posterum diem (invitare, de Off. III. § 58); för tre d-r sedan ante hos tres dies; (nudius tertius); om tre d-r post tres dies; tre d-r derefter tribus diebus post; här om d-n his diebus; in his paucis diebus (C. de Or. III. 168); d. från d. diem ex die; två gånger om d-n bis in die; hvar d. omnis dies; ss. tidsbestämning på frågan: när?: quotidie; för, med hvar d. in dies crescere; lefva så som hvarje dag vore den siste ita vivere, tanquam omnis dies supremus diluxerit l. futurus sit (efter Hor. Ep. I. 4); på utsatt d. praestituta die, certa l. certo die; en glad d. dies laetus (candidus; fulsere vere candidi tibi soles, Catl.); en sorglig d. dies tristis, ater; detta är den gladaste d-n i mitt lif hunc diem omnium laetissimum video; göra sig en glad d. (relaxare animum et) dare se jucunditati (C. de Off. I. § 122); genio indulgere; d-r komma, gå dies oriuntur, veniunt, cedunt; en af d-ne his (paucis) diebus.
    2. b. i helsningar: god d. salve, salveto, salvete; helsa god d. på ngn o. d. jubere alqm salvere; salutem dicere alicui; salutare alqm. – oeg. = gifva ngn en god d. missum facere alqm, alqd; omittere, negligere.
    3. c. pregnant = bestämd dag: betala på d-n in diem solvere; komma på d-n ad diem venire; diem obire, servare.
    4. d. pregnant om den innevarande dagen l. tiden (nu l. i annan tidrymd): i dag hodie; hit till dags adhuc, ad hoc tempus, ad hanc aetatem; (lefva) för d-n, taga d-n sådan som han är in diem vivere (dona praesentis cape laetus horae, Hor.); hafva d-n (jouren) in statione esse; det är nu din d. tuum hoc tempus est; d-ns fröjder, meningar, strider praesentes voluptates; hujus aetatis l. seculi, horum temporum opiniones, certamina; hae, quae nunc feruntur, opiniones, vigent certamina; frihet är d-ns lösen nostrorum hominum mos inflammatus est cupiditate libertatis (C. de Off. I. 64); nostri homines ad libertatem feruntur omni impetu; för d-n = i dag, för närvarande in praesentiă; hodie; i sammansättningar: dags- = för dagen: diurnus (t. ex. cibus, stipendium); dagens = den innevarande d-ns: hodiernus (h. consultatio).
    5. e. en d. = en gång: aliquando.
    6. f. ngns (lefnads) dag: vitae tempus (longum, breve); aetas; hans lefnads d. blef kort breve ei vitae tempus datum est; min lefnads d. är liden mihi aetas acta est (nobis – occidit brevis lux, Catullus).
    7. g. ngns dagar = ngns tid, ålder, lif: tempora, aetas (vita – det första ordet mera med afseende på tidens – tidehvarfvets – karakter, de senare med hänsyn till den enskildes lefnadstid); våra d-r haec tempora; nostra tempora; haec nostra aetas; i våra d-r nostrā memoriā; i Carl 12-s d-r Caroli XII:mi aetate l. temporibus; regnante Carolo XII:mo; i de grekiska republikernas d-r florente in Graecia libertate; aldrig mer i mina d-r nunquam, dum (mihi) suppetet vita; i mina unge d-r me adolescente l. puero l. i andre kasus, der satsens sammanhang det fordrar, t. ex. adolescens studiis multum temporis tribui; på hans gamle d-r extrema aetate, in senectute; huic seni l. jam in aetate provecto accidit, ut lumina oculorum amitteret; lefva sina d-r i ro tranquillo, in otio aetatem agere, degere, transigere; hafva l. lefva gode d-r commode, jucunde vivere; secundis rebus frui; hans d-r, hans glade d-r voro korta breve illi aetatis tempus datum est; (optima quaeque dies – prima fugit, Vg.); brevi usus est prosperitate; hans d-r äro räknade de illo quidem actum est; ad finem aetatis pervenit; sluta sina d-r diem obire supremum; mori; e vita discedere, excedere; taga af daga interimere, interficere alqm; morte afficere alqm.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f