Ära, f.:

  1. 1. = berömmelse; (bevisad) heder: gloria (frejdadt namn, ryktets ära); laus; magna fama; magnum, clarum nomen; – honos (heder); decus (prydnad, utmärkelse); sann ära är dygdens eko vera gloria virtuti resonat tanquam imago (C.); ä-ns glans splendor gloriae; ära af dygd och bedrifter, af lärdom och snille g. virtutis et rerum gestarum, ingenii et doctrinae (C. de Off. I. 116. 121); krigisk ära belli, bellica gloria, laus; bellicae laudes (l. c. l. c.; 78); vinna, inlägga ära g-m sibi parere, consequi, adipisci, capere (C. de Am. 25); laude, gloria affici; hölja sig med ära gloria cumulari; komma med ära (berömmelse) från en sak cum laude, gloriose discedere, abire a re; det länder ngn till ära, gör ngn ära honori, laudi est alicui; ngn gör ngn ära, är en ära för ngn aliquis est alicui honori; ornat aliquis alqm, gloriā afficit alqm; gifva Gudi ä-n gloriam omnem Deo concedere (laudem concedere, l. c. 71); Gudi allena ä-n Deo omnis gloria tribuatur (soli Deo gloria); hålla ngn i ära colere et observare (l. c. 149) alqm; debito, merito honore afficere, prosequi alqm; hålla ngns ord i ära verba alicujus servare, observare; Romulus i all ära pace Romuli, veniā R-i dixerim (C. de Off. III. § 41; Div. I. c. 15; Sen. Qu. Nat. III. 11); ära den som ära bör suum cuique honorem tribuere decet; ära öfver honom ejus memoria clara atque insignis sit, (ne obscuretur); – göra ngn ä-n af ett besök salutandi causa domum alicujus venire; jag skall hafva den ä-n att komma veniam neque meo honori deero (eoque mihi ipse honore affici videbor); – stupa på ä-ns fält, bana in proelio cadere.
  2. 2. = (godt) namn och rykte: fama; existimatio; fides (= förtroende, kredit); det gäller, rör ä-n fama, fides agitur; bevara din ära, jag säger för visst ante omnia famae tuae consule, famam tuere, serva; sätta fläck på, förlora sin ära famam maculare; famae non parcere; famam amittere; fläcka, angripa, förgripa sig på ngns ära famam alicujus violare, laedere; en qvinnas ära fama mulieris; sätta sin ära i pant fidem suam obligare; vid l. på min ära per fidem meam; komma med ä-n från ngt honeste, salvā famā l. fide abire, discedere a re, re defungi, perfungi; falla med ära honeste decumbere.
  3. 3. = samvete, dygd: honestas; fides (redlighet); religio (samvete); pudor (rättskänsla); probitas; sanctitas; en ä-ns man l. man af ära vir bonus et honestus; vir plenus fidei (Enn. ap. C. de Sen. 1), summae fidei l. integritatis; en qvinnas ära pudicitia (quid mulieri salvum est amissa p-a, L.; T. Ann. IV. 3); i tukt och ära pudice; caste.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f