Ända, f.:
- 1. af yttre föremål: extremum,
extrema pars, extrema pars alicujus rei;
finis, fines (gränser); till verldens ä. ad
extremas terras, ad extremos terrarum
fines; falla på ä-n resupinari; kasta öfver
ä. evertere; subvertere; sjöns, vikens
innersta ä. intimus lacus, sinus; en ä. af
klädningen vestis lacinia; trådä. filum.
- 2. = slut,
ändalykt: finis; exitus; till lifvets ä. ad
exitum vitae; ad extremum spiritum; taga
en ä. desinere; finire; taga en ä. med
förskräckelse terribilem, horrendum, tristem
exitum habere; göra ä. på ngt finem
facere rei; delere, exstinguere, conficere
alqd; ä-n kröner verket, när ä-n är god, är
allting godt (exitus acta probat, Ov. Her.
II. 85 – ungf.); omnis rei exitus (l.
postrema maxime) spectandus est (– a sunt,
spectantur); qualis cujusque rei exitus
est, talis summa videri solet.
- 3. =
ändamål, i uttrycket: till den ändan: eo
consilio; ad eam rem conficiendam l.
consequendam.
- 4. i adverbialt bruk: usque;
ä. till, från u. ad, u. a (i lokal och
temporal mening); jam inde ab (initio, L.);
komma ä. fram till staden usque ad urbem
accedere, pervenire.
|
|
|
|
Kommentera