År:
- 1. i allm.: annus; ett, två, tre års
tid anni l. annuum spatium l. tempus,
biennium, triennium o. s. v.; i år hoc
anno; å-ts gröda hornae fruges; å-ts tider
anni tempora; i början, slutet af å-t
ineunte, vergente anno; principio, fine
anni; hvarje år quotannis; för, med hvarje
år in singulos annos, in annos; hvart
sjette år sexto quoque anno; uppskjuta till
å-t, till följande år in annum differre (nec
dulcia differ in annum, Hor.); det händer
ej på år och dag non semel in anno, vix
singulis annis semel fieri solet; jag har
ej sett honom på år och dag annus est, cum
eum nunquam video; hela å-t om (per)
totum annum; dröja ett år någonstädes
annum commorari alicubi; två, tre o. s. v.
år gammal bimus, trimus, quadrimus;
sextio års man (homo) sexagenarius; ett
minnesvärdt, olyckligt år annus
memorabilis, funestus; under å-ns lopp labentibus,
volventibus annis; å-n gå cedunt,
labuntur anni.
- 2. ngns år, ålder: anni;
aetas; tung af år gravis annis; de första å-n
primi anni; prima, iniens aetas; dö i
unga år ineunte aetate, adolescentem mori;
en man i sina bästa år homo integrae
aetatis, aetate florens; dö i sina bästa år in
ipso aetatis flore intercipi; på sina sista
år extremis annis; extrema aetate; vara
på sitt 10:de år annum decimum agere;
till å-n kommen aetate provectus; magno
natu; bära sina år väl aetatem (onus
aetatis) bene ferre; för sina år pro aetate;
pro modo aetatis; hafva å-n inne justa
aetate esse; satis multos annos habere;
fylla år annum superare, implere.
|
|
|