Tro, f.:
- I. i subjektiv men.:
- 1. =
förtröstan, tillit, förtroende: fides; fiducia; sätta
tro till ngn, ngt fidem habere alicui;
credere (rei); ngn finner tro fides est,
habetur alicui; på god tro bona fide;
simpliciter; ingenue; få tron i händerna rem
eventu comprobatam videre; eventu
admonitum non jam posse dubitare; tro på
Gud, Kristus Dei, Christi fiducia; fast tro
firma fiducia; tom, död tro vana, ignava
(fides), fiducia.
- 2. = mening, förmodan:
opinio; sententia; (spes; metus); tro på
en Gud (Guds tillvaro) Dei (illa de Deo)
opinio (detta är det starkaste beviset för vår
tro på gudar hoc firmissimum afferri
solet, cur deos esse credamus, C.); tron på
ett lif efter detta opinio, spes
immortalitatis; den gamla tron på spöken vetus illa
superstitio, quod mortuorum animas l.
animas sine corporibus vagari credebant;
falsk tro falsa opinio; error; enligt min tro
ut mihi quidem videtur; meā quidem
sententiā; ingifva ngn den tron, att – alicui
persuadere, esse –; det är min tro, att –
equidem arbitror, existimo; sperare
videor; kan tro scilicet; videlicet.
- II. i
objektiv men.:
- 1. = redlighet, trohet (löfte):
fides; min tro per fidem meam; (medius
fidius); på heder och tro ex fide bona (C.
de Off. III. 61); skänka ngn sin tro fidem
spondere, obligare alicui (se promittere
alicui); hålla tro (och lofven) fidem
praestare, servare; in fide manere; (visa evig
tro fidem sempiternam praestare); svika
sin tro fidem fallere.
- 2. i teologisk men.
= (tros-)lära: doctrina (ea, quae credunt
Christiani); symbolum (Apostolicum).
|
|
|
|
Kommentera