Tanke:
- 1. = tankeförmåga, ande, tänkande:
mens; (animus); cogitatio; fatta med t-n
mente percipere, complecti,
comprehendere (cernere, contemplari); rigta sin t.
på ngt mentem, animum intendere rei,
ad rem; t-n flyger mens volat (celerem
nunc huc animum, nunc dividit illuc, Vg.);
så långt min t. hunnit quantum mente
contendere l. complecti potui; sväfva för
ngns t. menti l. animo alicujus obversari;
t-n är fri mens libera est, nullis vinculis
constringitur; t-ns strider, idrotter mentis
contentiones, mentis praeclara facinora
(Sa.); t-n förvirras, ”sig ej reda mäktar”
mens conturbatur, se (l. rem) expedire
non potest.
- 2. = t. som ngn tänker:
- a. i
allm.: id quod cogitatur; pl. cogitata,
sensa; sententia; cogitatio; sensus (Qu., Pn.);
inventum (idé); i ord utpregla, uttrycka sina
t-r cogitata l. sensa verbis exprimere,
significare; stilla t-r tacitae cogitationes;
gissa till ngns t-r quid cogitet, conjicere;
försänkt i t-r in cogitatione defixus; hafva
t-ne med sig praesenti animo esse; gå, sitta
i t-ne animo occupato, suspenso esse (C.
de Or. I. § 239), facere alqd; hafva ngn
i sina t-r cogitare de alqo; den ”jag har i
mina t-r” qui animo meo carus est; qui
mihi curae cordique est; hafva ngt i t-ne
mente agitare (volvere) alqd; vacker,
skarpsinnig t. optima, acuta sententia; höga t-r
magnae, magnificae, gravissimae
sententiae; rik på djupa t-r och vackra ord
gravibus sententiis verbisque ornatis
abundans (C.); en härlig t. är det Cicero
uttrycker, då han säger praeclarum est illud
Ciceronis, quod dicit – l. praeclare Cicero:
– inquit –; på latin återgifva Platos t-r
Platonis inventa latine interpretari, latinis
literis illustrare (Grajorum obscura
reperta difficile illustrare latinis versibus
esse, Lucr.); kroppsligen frånvarande, i t-n
närvarande corpore absens, praesens
mente; qvicke t-r age, vigila; hoc age!
- b. =
åsigt, mening: sententia; opinio; judicium;
vara af en t., hysa en t. sentire alqd; vara
af annan t. aliter, aliud sentire; vara af
ngns t. consentire cum alqo; assentiri
alicui; vara af olika t. med ngn dissentire ab
alqo; i, enligt min t. meo (quidem)
judicio; meā (quidem) sententiā (Ter.); ut
ego judico; ut mihi videtur (ofta utbytes
i lat. prep. med sin kasus mot ett styrande
verb – mihi quidem videris recte facere
enligt min t. handlar du rätt); ut placet
(t. ex. Stoicis); vara i den t-n att credere,
putare –; i t. att credens, sperans o. dyl.;
hafva en fördelaktig, god, ofördelaktig, dålig
t. om ngn bene, male sentire, existimare,
judicare de alqo; hysa höga t-r om sig sibi
mirifice, nimis placere; falla på en t. sibi
persuadere alqd; in mentem venit alicui
credere, putare alqd; få besynnerliga t-r i
hufvudet, komma på underliga t-r mira sibi
persuadere (quibusdam, quos audio
sapientes habitos –, placuisse opinor
mirabilia quaedam, C. de Am. § 45); styrka
ngn i hans t. sententiam alicujus
confirmare.
- c. = afsigt (fundering): cogitatio
(haec spes c-num mearum, C. de Or. I.
§ 2); consilium; id quod vult, sequitur,
quo intendit aliquis o. s. v.; ditt tempels
brand var icke (min) t. non hoc volui,
templum tuum incendere; komma på, fatta en
t. consilium capere, inire (rei gerendae);
låta fara en t. consilium omittere, ponere;
komma på andra t-r mentem mutare;
förverkliga sina t-r cogitata perficere; bringa
ngn på andra t-r ad alias cogitationes
traducere alqm; alio abducere, vertere
cogitationes alicujus, ab alqa cogitatione
abducere animum alicujus; mutare,
convertere mentem, cogitationem alicujus
(eniti ut amici jacentem animum excitet
inducatque spem cogitationemque
meliorem, de Am. § 59).
|
|
|
|
Kommentera