Säga:

  1. I. om personligt subjekt:
    1. 1. med objekt l. objektssats: dicere; s. att ngt är dicere alqd esse; s. nej negare; jag s-r ja ajo; s. att ngt ej är negare alqd esse; s. att ngt skall ske, att ngn skall göra ngt jubere alqd fieri, alqm facere alqd; praecipere alicui ut faciat alqd; s. att ngt ej får ske vetare alqd fieri; man (folk) s-r ferunt, dicunt, fama est alqd esse; bry dig ej om, hvad folk s-r noli rumoribus populi moveri; det s-s, att han är död dicitur mortuus esse; s. bestämdt pro certo dicere l. affirmare; s. rent ut libere eloqui, enuntiare; s. sin mening quid sentiat, dicere, eloqui; s. ett, mena ett annat aliud dicere, aliud sentire; jag s-r ej mera nihil addam amplius; s. god dag, s. far väl salvere jubere alqm; vale dicere (alicui); låta s. ngn ngt jubere nuntiari alicui suis verbis; s. sitt namn nomen edere.
    2. 2. låta säga sig:
      1. a. i allm. = höra, spörja: audire; comperire.
      2. b. särskildt: audire ea, quae monetur; monenti parere; moveri verbis, monitis alicujus; låt s. dig noli obstinatus esse; cede (Juv. VII. 219 ff.).
    3. 3. hafva att säga:
      1. a. = hafva att anföra, anmärka: habere quod afferat, reprehendat.
      2. b. = hafva att befalla: alqo jure, alqa potestate l. auctoritate praeditum esse; multum valere; (regnare, dominari).
    4. 4. i parentetiska vändningar:
      1. a. vid anförande af ngns ord i direkt form: säger han, säger jag, säger man: inquam, inquit (ne inquam et inquit saepius interponerentur, C. Tusc. I. 3; då sade Catulus: det är som du s-r tum Catulus: sunt, inquit, ista, quae dicis; erras, Catule, inquit Antonius, C. de Or. II. 77; jfr ibdm 71, 152; III. 52); ait (Ennio delector, ait quispiam, C.).
      2. b. säger jag, eftertryckligt upprepande ett ord: virtus, virtus, inquam (C. de Am. § 100).
      3. c. säger jag, vid återknytning af ett genom mellansatser fördunkladt sammanhang: inquam (C. Verr. II. 59); sed (C. de Off. I. 105); igitur (ibdm 121); ceterum (L. XXXVIII. 55. 4).
      4. d. så att säga, att jag så må säga, så till sägandes: ut ita dicam, ut sic dixerim (T.).
      5. e. jag hade så när sagt: paene dicam (C. Cluent. 68).
      6. f. att icke säga: ne dicam.
      7. g. jag vill icke s.: non dicam, non dico (nullum, non dicam vitium, sed erratum, C. Cl. c. 48).
      8. h. kort sagdt: ne multa, ne multis, quid multa?; ut brevi comprehendam l. praecidam.
      9. i. oss emellan sagdt: quod inter nos liceat, C. de Nat. D. I. 74; tibi hoc l. haec dico.
      10. k. som man säger: ut ajunt (C. de Am. 22); ut dicunt; ut fama est.
      11. l. som jag sagt, som sagdt (är): ut dixi, ut dicere coepi l. institui.
      12. m. här l. nu kunde, torde ngn, man säga: dixerit, dicat, dicet quispiam (C. de Off. III. 100; Verr. V. 80; ibdm 52).
    5. 5. med prepositioner:
      1. a. s. sig af med ngt: abdicare se alqa re.
      2. b. s. efter: reddere, repetere (recinere) verba alicujus.
      3. c. s. emot: contra dicere; dicere contra alqd, alqm.
      4. d. s. fram: pronuntiare; recitare.
      5. e. s. ifrån: libere profiteri, proloqui, edicere.
      6. f. s. om:
        1. α. absolut (med tonvigt på om): iterare; repetere.
        2. β. s. ngt om ngn: dicere alqd de –; s. ondt om ngn maledicere alicui; hvad s-r du härom quid ais?; quid censes?; quid tibi videtur?; jag har derom intet, derom är intet att s. nihil habeo quod reprehendam; non est, quod quisquam reprehendat.
      7. g. s. på ngt: reprehendere, vituperare.
      8. h. s. till:
        1. α. absolut: edicere, dicere (quid velit); nuntiare.
        2. β. s. till ngn: dicere alicui.
        3. γ. s. = svara till ngt: ad alqd dicere, respondere (ad haec Tullus –).
      9. i. s. upp ngn l. en öfverenskommelse, ett förhållande med ngn: renuntiare alicui pactum l. id quod convenit.
    6. 6. s. ngn fri: absolvere; culpā liberare.
  2. II. om sakligt subjekt: (dicere; significare; velle); det låter s. sig dicere licet; dici potest; det s-r sig sjelf per se ipsum apparet; (non eget res disputatione); det s-r (sjelfva, sunda) förnuftet ratio ipsa, sensus communis monet, (clamat); en aning (mitt hjerta) s-r mig det mens, animus praesagit, augurat, -atur; hvad vill detta s.? quid hoc sibi vult? (quidnam sibi saxa cavata, quid pulchra volunt monumenta?); det har intet att s. nihil interest, nihil refert.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Donera Bitcoins! Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f