Storm:
- 1. eg.: tempestas; procella;
magnus ventus; magna vis venti; (hiems); s.
uppstår tempestas oritur, cooritur,
exsistit; råka ut för s. tempestate deprehendi,
obrui, opprimi; s-n rasar ut, lägger sig
tempestas desaevit, desidit; det är full s.
summa tempestas est.
- 2. bildl.: krigets s-r
belli tumultus; politikens, lifvets s-r
fluctus, turbae civiles, rei publicae (N. Att.
6); rerum, vitae turbulentae tempestates
(C. de Or. I. c. 1); lyckans, ödets s-r
fortunae vis, saevitia; en s. af ovilja invidiae
tempestas quaedam; en s. af bifallsrop l.
handklappningar acclamationum,
plausuum procella; lidelsernas s-r cupiditatum
turba, tumultus (miseri tumultus mentis,
Hor.).
- 3. = stormning: (vis; impetus
adorientium); taga med s. vi capere; löpa
till storms impetum facere in urbem; vi,
totis viribus aggredi, (invadere), adoriri,
oppugnare (L. XXI. 14); afslå, uthärda en
s. vim hostium propulsare, sustinere.
Kommentera