Stadga, f.:

  1. 1. med plur. Stadgar (m.): jus (kollektivt), jura (C. de Or. I. c. 38); lex, scitum, jussum (populi, multitudinis, C. de Legg. I. 42, 43 ff.); edictum (praetoris, C. l. c. 17, imperatoris); decretum (populi, C. de Rep. I. 43, principum, de Legg. I. 44, augurum, pontificum); formula, praescriptum (legis); mensklige s-r humana jura, jus humanum, mots. jus divinum, jura divina; borgerlige s-r scita, jussa populorum; jura civilia; s. om köp och försäljning emundi vendundi jura (formulae); jfr Förordning.
  2. 2. = stadighet, fasthet:
    1. a. i allm.: stabilitas; firmitas; constantia; vinna, få, komma till s. stabiliri, firmari, corroborari (c-tis aetatibus, C. de Am. 74).
    2. b. i moralisk mening: gravitas; morum constantia; s. i vandel vitae agendae constantia, modestia; temperantia, moderatio (C. Tusc. III. 16); severitas; frugalitas (ordentligt lefnadssätt, l. c. 17); ”glad s.” hilaritate l. comitate condita gravitas; gifva s. åt = Stadga, v.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!