Spegel:

  1. 1. hvari man speglar sig: speculum; vattnets s. aequor maris, fluvii (pellucidum; tibi rident aequora ponti, Lucr.); hafvet låg som en s. placidum (placatum) sternebatur mare (Vg. Aen. V. 820); se sig i s-n (in) speculo se videre l. intueri alterum; se i s-n in s-um inspicere; s-um intueri; ögat är själens s. ɔ: oculi nimis arguti, quales simus animati, quasi loquuntur (C.); barnen äro naturens s. infantes sunt quasi specula naturae (C.).
  2. 2. dörrspegel tympănum portae l. januae; aktersp. puppis.
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!