Smak:
- I. i passiv (objektiv) men.: sapor;
(gustus, Pn., Col.); behaglig, obehaglig, söt,
skarp s. sapor jucundus, ingratus, dulcis,
asper; hafva en god, dålig o. s. v. smak
jucunde, male o. s. v. sapere; hafva s. af
ngt alqd sapere, resipere.
- II. i aktiv
l. subjektiv men.:
- 1. eg.:
- a. = smaksinne,
smakande: gustus; gustatus [g. est sensus ex
omnibus maxime voluptarius (et)
dulcitudine praeter ceteros sensus
commovetur, C. de Or. III. 99]; (sapor i denna
bemärkelse åtminstone sällsynt; s-e percipere
kan ock fattas objektivt – efter l. medels
föremålets s.); med s-n undersöka ngt gustu
explorare alqd; fin, granntyckt s. subtile,
doctum (Col.), fastidiosum palatum; med s-n
döma om ngt palato judicare de re.
- b. smak (tycke) för ngt (slags föda):
appetitus (cibi, potionis); (orexis, Juv.); hafva
s. för mat cibum appetere; icke hafva s. för
mat cibum fastidire; hafva s. för den l. den
födan cibo alqo delectari; cibi dulcedine,
cibi cupiditate capi, duci; han har s. för
starka drycker vini immodici, in vino
intemperans est.
- 2. oeg.:
- a. = tycke,
behag (i subjektiv men.), (lust för ngt):
voluntas; studium (C. de Or. III. 37);
sententia; judicium; hvar och en har sin s. aliis
alia placent; suum cuique pulchrum est:
te tua, – me delectant mea (C. Tusc. V.
63); quot homines, tot sententiae C. de
Fin. I. § 15); varia sunt judicia; olika
tiders s. diversarum aetatum studia ac
voluntates l. rationes (C. de Or. II. § 92–95);
till naturgåfvor olika äro de till s-n lika
naturis differunt, voluntate similes sunt et
inter se et magistri (l. c.); tidens s., den
nu rådande s-n i vältaligheten horum
temporum voluntas studiumque, hoc, quod
nunc viget, genus studiumque dicendi;
i min s. mea quidem sententia, meo
quidem judicio; ut mihi quidem videtur; allt
efter olika s. pro cujusque voluntate l.
judicio; det är i min s. mihi placet; mei
stomachi est (C. Ep. ad Fam. VII. 1. 2);
det är icke i min s. displicet (d. iste locus,
Hor. Ep. I. 19. 47); mihi quidem ista
haud placent; träffa ngns s. ad alicujus
judicium l. voluntatem sese accommodare
(jfr C. de Or. III. § 37); få s. för ngt
studio l. cupiditate rei capi, dulcedine rei
duci; concupiscere alqd l. facere alqd;
hafva s. för ngt studiosum, cupidum esse
alicujus rei; delectari alqa re; (alqd
placet, probatur alicui); studio teneri
alicujus rei.
- b. = estetisk omdömesförmåga,
i och för sig och så vidt den röjer sig i ngns
verk: judicium (pulchritudinis, C. de Inv.
II. § 3); elegantia; lepos; venustas, sal
(= smakfullhet; behag); god, ren, fin, sträng
s. verum judicium (C. l. c.), rectum,
integrum, intelligens, incorruptum,
prudens, sincerum, exquisitum, severum
judicium (C. opt. gen. Orat. § 11; Or. § 25.
70; jfr de Off. I. § 133); dålig s.
corruptum, nullum judicium; granntyckt s.
fastidium; fastidiosum judicium (f-osae aures;
aures teretes ac religiosae, C.); lämpa l.
bedöma ngt efter den goda s-ns fordringar
ad severa judicia revocare alqd (C.);
hafva s. exquisito judicio esse l. uti (i
omdöme); alicujus sincerum prudensque
judicium est; lepore et venustate affluere,
excellere (i sätt att vara, tala, producera);
hafva dålig s. nihil sapere; judicio carere;
sakna s. politioris elegantiae expertem esse;
illepidum, insulsum, invenustum, durum
esse; en sak röjer s. elegantis judicii est;
multum salis (N.), venustatis habet; res
elegans, venusta est; (mots.: invenusta,
illepida, dura est); med s. eleganter
(saltare, Sa.), venuste, commode, lepide;
summo lepore, summa venustate; utan s.
insulse, crasse, illepide.
|
|
|
|
Kommentera