Rygg: tergum, dorsum (det förra tänkt i vertikal, det senare i horisontal ställning); kröka r. se submittere (äfven i oeg. men., jfr C. de Off. I. § 124); lägga händerna på r-n manus post tergum rejicere; ligga på r-n supinum jacēre, se reclinare; bakom r-n på ngn post tergum l. a tergo alicui l. alicujus; vända r-n åt ngn se avertere ab alqo; vända r-n till (och fly) terga vertere; vända r-n åt ett ställe locum relinquere; falla ngn i r-n a tergo l. aversum aggredi alqm (tergum alicujus caedere); hafva r-n fri a tergo tutum esse; hålla ngn r-n fri tutum praestare alqm, defendere, tueri alqm; – särskildt märkes uttrycket: till rygga (zu rück) = tillbaka: stiga till rygga retro cedere; lägga en väg till r. iter conficere (emetiri); hafva lagt 50 år till r. L annos confecisse, vixisse, vivendo explesse.
Kommentera
|