Reda, f.:
- 1. reda = ordning, redighet:
ordo; explicatio (mira in disserendo c.,
C.); bringa r. i ngt explicare, ordinare
alqd; det saknas r. i hans föredrag
perturbate, confuse loquitur; uttrycka sig med r.
explicate, disposite, distincte loqui; det
är r. med honom sibi constat; is est, cui
te l. tua recte committere possis; det är
ingen r. med honom levis, varius,
inconstans est; (nil aequale in illo est, Hor.);
negligentissimus est.
- 2. vara redo:
paratum, promptum esse; göra sig r. se
parare; göra sig r. till ngt rem parare.
- 3.
reda, redo = räkenskap: göra reda l. redo
för ngt rationem reddere alicujus rei; rem
explicare (utveckla, utreda en sak); fordra,
vara skyldig redo rationem exposcere,
debere; göra sig r. för en sak explicare rem;
mente complecti (rei magnitudinem, C.
de Or. I. § 19).
- 4. reda = (redig)
kunskap: (söka att) taga r. på en sak in rem
inquirere; de re quaerere; rem cognoscere;
få r. på ngt alqd, quid sit, quid in re sit
cognoscere; comperire (spörja); invenire,
reperire (finna, inse); hafva r. på en sak
rem nosse, cognitam, perspectam habere;
icke hafva r. på – ignorare; nescire; hafva
r. på sig:
- a. = hafva sans: mente
constare.
- b. quo loco sit ipse, sint res,
rationes suae, non ignorare.
|
|
|
|
Kommentera