Organ, n.:
- 1. organ i en kropp (=
kroppens verktyg): måste uttryckas indirekt, t. ex.
med pars corporis (= kroppsdel); membrum
(rörelseorgan, lem, extremitet – membra, i.
e. partes corporis, ut manus, crura,
pedes, C.); sensus (sinnesorgan, o. för sinlig
varseblifning, egentl. förnimmelse,
varseblifning; jfr C. de Nat. D. II. § 140 ff. et
sensibus et animo, 147; det är själen, som
ser och hör, icke o-en animus et videt et
audit, non eae partes, quae quasi
fenestrae (nuntii, interpretes, ibdm; de Nat.
D. II. 141) sunt animi (Tusc. I. 46); o. för
fortplantning partes corporis ad
procreandum aptae (de Nat. D. II. 128); ett
vigtigt o. pars corporis ad vitam
sustentandam, ad vitae incolumitatem maxime
necessaria; kroppens inre o. viscera; vitalia.
- 2. i allm. det hvarmedels ngt verkar l.
uttalar sig: per quod l. quem agit alqd,
quo ministro, cujus operā fit, perficitur,
enuntiatur alqd; vara, göra sig till o. för
en mening sententiam enuntiare (ejus voce
enuntiatur alqd; historia – qua voce alia
nisi oratoris immortalitati commendatur?,
C. de Or. II. § 36).
|
|
|
|
Kommentera