Näsa: nasus; nasum; naris, oftare pl. nares (näsborrar; ordet naris brukas företrädesvis der fråga är om lukt, nasus mera med afseende på näsans form); platt, hög, krökt n. nasus simus (silus), aduncus; sätta ngt till n-n ad nares admovere alqd; hafva en fin n. emunctae, argutae (mots. obesae) naris esse; fryna på n-n naribus uti; naso suspendere alqd (sätta n-n i vädret, fryna på n-n åt ngt); komma ngn att rynka (på) n-n nares alicujus corrugare; hänga n-n öfver boken libro suspendere nasum (jfr Hor. Ep. II. 1. 97: suspendit pictā voltum mentemque tabellā); (alltid hänga – libros pervolutare; versare nocturna et diurna manu; libris immori); falla på n-n in os cadere, procidere; tala genom n-n balba de nare loqui (Ps.); vocem naribus infuscare (Pn.); icke se längre än n-n räcker vix ea, quae ante pedes posita sunt, videre l. cernere; (obtusa mente, hebetem, stultum, fatuum esse); midt för n-n på ngn ante oculos alicujus; göra, taga ngt midt för ngns n. alqo praesente et vidente facere, alicui praesenti et videnti praeripere alqd; få en lång n. eludi, deludi; (ludificari); ludibrio haberi, spe dejici; draga ngn vid n-n ludere, ludificari, deludere, eludere, illudere alqm; spem alicujus frustrari, eludere; slå ngn ngt i n-n exprobrare alicui alqd.
Kommentera
|