Naturlig:

1. 1. i allm. = som är l. som man har af naturen, i motsats till det, som är af konst l. i allm. af menniskor frambragt och bestämdt: naturalis (n. nitor, non fucatus; oratio et ratio homines devincit n-i quadam societate; cupiditates n-les, i motsats till inanes, C. de Fin. II. § 26); nativus (urbis nativa praesidia, C.; n. murus, Cs.; n. specus, Juv.); innatus, ingenitus, insitus (medfödd, af naturen inplantad); n-t hår, n. hy nativi (sui) capilli, color verus (Ter.); n. skönhet pulchritudo (a natura data), non arte quaesita l. corrupta; n. rättskänsla naturalis (innatus) quidam pudor; äfven kan begreppet gifvas medels kasus af natura l. med genitiv af ipse o. s. v.: n. värme calor ipsius corporis; hafva en n. böjelse l. afsky för ngt naturae quadam inclinatione propendere, propensum esse in rem; naturā ipsa trahi, duci ad alicujus rei cupiditatem (C. de Off. I. § 18); (naturā inest alicui alicujus rei cupiditas, C. Tusc. I. § 44); naturae l. naturali quodam fastidio abalienari, abhorrere ab alqa re; n-t helsovatten aqua naturā suā salubris, non arte medicata; n. fallenhet, skicklighet natura et ingenium; naturalis quaedam, (insita) sollertia; n. beskyddare tutor, quem ipsa natura dedit; n-t föreningsband, förening vinculum naturae; societas, quam ipsa natura devinxit; n-e fiender naturā inimici.
2. 2. särskildt:
   1. a. (sinlig, kroppslig) i motsats till andlig: naturae; corporis (i mots. till mentis, animi); det n-a lifvet, den n-a döden vita corporis; corporis et animi discessus.
   2. b. (blott mensklig) i mots. till af Gud gifven l. verkad: naturae humanae; naturalis; humanus (i mots. till divinus; a Deo datus l. donatus; divinitus delatus); n. klokhet humana prudentia.
   3. c. i motsats till borgerlig: naturalis (pater, heres, patria), naturae (C. de Leg. II. 1. patria naturalis l. naturae, i motsats till civitatis l. civilis); n. rätt jus naturae l. gentium (C. de Off. III. § 23); men n. son filius nothus, spurius, non justa uxore natus.
   4. d. dö en n. död i motsats till våldsam (sjelfförvållad eller ofrivillig): morbo perire, fato concedere; miti morte interire (Tac.); fatalis mors (Vell.), necessaria.
   5. e. = naturenlig, för ngn naturlig: naturalis [ea demum animo sedes n. est, C. Tusc. I. § 43; genus (studii) n-le et honestum, C. de Off. I. § 18; motus corporum n. kroppars n-a rörelse – lodrätt nedåt –, C. de Fin. I. § 19]; ad naturam accommodatus (motus corporis, animi, C. de Off. I. § 100); ad naturam aptus; naturae conveniens, consentaneus; n-t lefnadssätt victus et cultus naturalis, naturae conveniens.
   6. f. = enkel, oförstäld, oförfalskad: simplex, rectus, incorruptus, verus (mots. ineptus, odiosus, molestus, nimis exquisitus, putidus, corruptus – palaestrici motus saepe sunt odiosiores et histrionum nonnulli gestus inepti non vacant offensione et in utroque genere quae sunt recta et simplicia laudantur, C. de Off. I. § 130 f.; Caesaris commentarii nudi sunt et recti, omni orationis ornatu velut veste detracta, C. Brut.).
   7. g. = i sakens natur liggande, sjelfklar, rimlig: det är en n. följd naturā fit, ut – (colorer, si in sole ambulem); naturā consequitur, ut – (C. de Fin. III. § 64); det var n-t, att han blef rädd non potuit non commoveri l. perterreri (C. Lael. § 8); det är n-t, att jag längtar hem facere non possum, quin (naturā fit, ut –) domūs meae (patriae) desiderio tenear; en naturlig förmodan, misstanke ex ipsa re orta, probabilis, verisimilis suspicio.

1. Kommentera

Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f

• ...
• naturforskning
• naturfrisk
• naturföremål
• naturgåfva
• naturhistoria
• naturkraft
• naturkunnig
• naturkunnighet
• naturlag
• naturlig
• naturlighet
• naturligt
• naturligtvis
• naturlära
• naturnödvändigh…
• naturrätt
• naturvetenskap
• neckros
• ned
• ...