Naturlig:
- 1. i allm. = som är l. som man
har af naturen, i motsats till det, som är af
konst l. i allm. af menniskor frambragt och
bestämdt: naturalis (n. nitor, non fucatus;
oratio et ratio homines devincit n-i
quadam societate; cupiditates n-les, i motsats
till inanes, C. de Fin. II. § 26); nativus
(urbis nativa praesidia, C.; n. murus, Cs.;
n. specus, Juv.); innatus, ingenitus,
insitus (medfödd, af naturen inplantad); n-t
hår, n. hy nativi (sui) capilli, color verus
(Ter.); n. skönhet pulchritudo (a natura
data), non arte quaesita l. corrupta; n.
rättskänsla naturalis (innatus) quidam
pudor; äfven kan begreppet gifvas medels
kasus af natura l. med genitiv af ipse o. s. v.:
n. värme calor ipsius corporis; hafva en n.
böjelse l. afsky för ngt naturae quadam
inclinatione propendere, propensum esse in
rem; naturā ipsa trahi, duci ad alicujus
rei cupiditatem (C. de Off. I. § 18);
(naturā inest alicui alicujus rei cupiditas,
C. Tusc. I. § 44); naturae l. naturali
quodam fastidio abalienari, abhorrere ab alqa
re; n-t helsovatten aqua naturā suā
salubris, non arte medicata; n. fallenhet,
skicklighet natura et ingenium; naturalis
quaedam, (insita) sollertia; n. beskyddare tutor,
quem ipsa natura dedit; n-t föreningsband,
förening vinculum naturae; societas, quam
ipsa natura devinxit; n-e fiender naturā
inimici.
- 2. särskildt:
- a. (sinlig, kroppslig)
i motsats till andlig: naturae; corporis (i
mots. till mentis, animi); det n-a lifvet, den
n-a döden vita corporis; corporis et animi
discessus.
- b. (blott mensklig) i mots. till
af Gud gifven l. verkad: naturae humanae;
naturalis; humanus (i mots. till divinus; a
Deo datus l. donatus; divinitus delatus);
n. klokhet humana prudentia.
- c. i
motsats till borgerlig: naturalis (pater, heres,
patria), naturae (C. de Leg. II. 1. patria
naturalis l. naturae, i motsats till
civitatis l. civilis); n. rätt jus naturae l.
gentium (C. de Off. III. § 23); men n. son
filius nothus, spurius, non justa uxore
natus.
- d. dö en n. död i motsats till
våldsam (sjelfförvållad eller ofrivillig): morbo
perire, fato concedere; miti morte
interire (Tac.); fatalis mors (Vell.),
necessaria.
- e. = naturenlig, för ngn
naturlig: naturalis [ea demum animo sedes n.
est, C. Tusc. I. § 43; genus (studii) n-le
et honestum, C. de Off. I. § 18; motus
corporum n. kroppars n-a rörelse – lodrätt
nedåt –, C. de Fin. I. § 19]; ad naturam
accommodatus (motus corporis, animi, C.
de Off. I. § 100); ad naturam aptus;
naturae conveniens, consentaneus; n-t
lefnadssätt victus et cultus naturalis,
naturae conveniens.
- f. = enkel, oförstäld,
oförfalskad: simplex, rectus, incorruptus,
verus (mots. ineptus, odiosus, molestus,
nimis exquisitus, putidus, corruptus –
palaestrici motus saepe sunt odiosiores et
histrionum nonnulli gestus inepti non
vacant offensione et in utroque genere quae
sunt recta et simplicia laudantur, C. de
Off. I. § 130 f.; Caesaris commentarii nudi
sunt et recti, omni orationis ornatu velut
veste detracta, C. Brut.).
- g. = i sakens
natur liggande, sjelfklar, rimlig: det är en n.
följd naturā fit, ut – (colorer, si in sole
ambulem); naturā consequitur, ut – (C.
de Fin. III. § 64); det var n-t, att han blef
rädd non potuit non commoveri l.
perterreri (C. Lael. § 8); det är n-t, att jag
längtar hem facere non possum, quin (naturā
fit, ut –) domūs meae (patriae) desiderio
tenear; en naturlig förmodan, misstanke ex
ipsa re orta, probabilis, verisimilis
suspicio.
|
|
|
|
Kommentera