Svensk-latinsk ordbok

Må:

1. (impf. måtte): eg. = kunna, förmå, i nu varande språket blott brukadt ss. hjelpverb:
1. a. i uttrycken: må hända, må ske = kan hända, kanske: forsitan (med konjunktiv); fortasse (med indikat. och konj.); haud scio l. nescio, an –.
2. b. i uttryck för medgifvande uttryckes må med licet med konjunktiv l. med ensam konj. l. imperativ: fritt må alla knota fremant omnes licet; må vara esto (C. Tusc. I. § 102; esto, ut –, pro Sest. § 97; jfr många exempel hos Törneros p. 148. 149); fac (id te dedisse mihi, quod non ademisti, C. Phil. II. § 60, ibdm); må göra age.
3. c. i relativa satser, som utmärka ngt allmänt l. obestämdt (jfr Ell. Seyf. Gramm. § 249. 278): hvem han än vara må quisquis est; han må vara så rik som helst quamvis dives sit.
4. d. i uttryck för en sannolik förmodan l. slutsats återgifvas må, måtte i latinet med videtur, oportet l. dyl. verb: han måtte vara rik videtur dives esse, oportet dives sit; han må väl icke vara död non, credo, mortuus est? (dii faxint, ut ne mortuus sit!).
5. e. i önskningar, uppmaningar och i afsigtssatser återgifves må, måtte med konjunktiv: måtte du vara lycklig sis felix!; du må veta scias; du må icke säga det för ngn noli cuiquam dicere l. cave dicas cuiquam; på det jag må se – ut videam.
2. (impf. mådde) = befinna sig till helsan:
1. a. eg.: må väl valere (si vales, bene est: ego valeo); bene valere; bene est alicui; huru mår du quid agis?; quomodo vales?; må illa parum, non satis valere; valetudine incommoda esse; languere; må väl! vale!; (cura ut valeas!); han mår bättre melius est, factum est illi; han mådde väl, illa deraf ea res illi salutaris, perniciosa fuit, saluti, damno fuit.
2. b. i hvardagsspråket brukas må pregnant = njuta, t. ex. han riktigt mår, nu mår han delectatur alqa re; juvat eum (videre, audire alqd).
3. c. må godt = lefva godt (= föra ett beqvämt lif, hafva ett godt bord o. d.): bene vivere; laute vivere; victu cultuque liberali uti.

Kommentera

Bitcoin-adress: bc1qrjh4udzaukdh3r844d7chp7pxy0kd2znl2ua9f