Begrafva:
- 1. en död, i strängare och
vidsträcktare bemärkelse (jfr Begrafning):
humare (kropp l. aska), humo mandare,
humo injecta contegere, obruere, operire;
terrae corpus reddere; tumulare;
mortuum condere (in sepulcro); ponere,
componere; (begrafven äfven situs, t. ex. hic
situs est); – sepelire (om hela
jordfästningen och begrafningshögtidligheten, vare sig att
den döde jordas l. brännes); funerare; justa
facere alicui; justa solvere funeri
alicujus; funus alicui celebrare; sepulturā,
sepulturae honore afficere alqm; lefvande
b-s vivum obrui, defodi.
- 2. i allm.:
begrafva i ngt = öfverhölja med ngt, så att
han ej kan fritt röra sig: obruere,
abstrudere, opprimere (elidere), operire alqm,
alqd re, t. ex. b-s i l. under ruinerna af ngt:
ruinā (mole ruentis) domus, oppidi,
parietinis opprimi; i en hög af sand cumulo,
tumulo arenae operiri.
- 3. bildligt: b. i
glömska oblivione obruere; sepelire;
memoriam rei abolere; i tystnad silentio
tegere; vara b-en i natt (gömd och glömd):
nocte premi, reconditum, abstrusum
esse; b. sig (vanl. gräfva ned sig) i
arbeten, i en undangömd verksamhet (krets l.
ort för verksamhet): in literas, studia,
labores l. literis (dat.) se abdere; in
solitudinem se abdere, refugere; b-en i sömn
somno sepultus (Lucr., Vg.); (hvad vill
du med det värde, som är begrafvet?
paulum sepultae distat inertiae celata virtus).
|
|
|
|
Kommentera