Lukta:

  1. 1. i subjektiv mening, l. på ngt, l. ngt, l. till ngt: odorari (alqd – i eg. och oeg. mening: canis projectum cibum o-ur; o-ri et investigare); olfacere (l. på l. till ngt – eg. och oeg.); odorem alicujus rei percipere, trahere naribus, sentire; odore tangi (nasum odore supinare, Hor.); alicui subolet alqd (= ngn luktar till = får nys om ngt).
  2. 2. i objektiv men.: l. af ngt, l. ngt = hafva, sprida en lukt: olere, redolere, intr. och tr., i eg. och oeg. mening: bene, male olere = l. väl, illa; olere crocum l. saffran, af saffran, hircum olere, C.; olere malitiam, redolere doctrinam puerilem l. illvilja, l. pedanteri l. af pedanteri; quid redolet? hvaraf luktar det? – obolere (alium lök, Pt.); foetere = l. illa; fragrare = lukta väl, dofta; eget beröm l-r illa deforme est de se ipsum praedicare (C.).
  1. (Kommentera) Kommentera
Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!