Karakteristisk: insignis, insignītus (utmärkande, i ögonen fallande, C. de Or. II. § 358); singularis (individuel); proprius = egendomlig, för ngn – alicujus – k.; qui naturam l. mores alicujus (maxime) attingit (C. de Off. I. § 18); qui ad alicujus mores exprimendos valet; det var ett k-t drag hos honom hoc illius proprium fuit, quod et cet.
Kommentera
|