Invända:
- 1. i allm.: afferre alqd contra
alqm l. alqd l. cur alqd verum non sit
(quid possunt afferre, cur haec
animorum immortalitas incredibilis videatur –
mot sannolikheten af själens odödlighet –?);
contra dicere (nemo erat, qui contra
diceret – ingen hade ngt att i.; ex altera parte
dicebant – från andra sidan i-des –;
exoritur Antipatri ratio ex altera parte – från
andra sidan i-r Ant., C. de Off. III. § 52);
objicere, opponere alqd alicui (i. mot ngn);
respondere (alicui, ad rem – svara ngn,
på ngt); occurrere (orationi, T.;
occurritur nobis – a doctis viris – quaerentibus
et cet., C. de Off. II. § 7); reprehendere
alqd in alqa re (i. mot = anmärka på, hos
ngt); habere alqd ad alqd (= hafva att i.
emot, C. Tusc. I. § 55); – ofta blott dicere,
inquam (i det sammanhanget visar den
närmare betydelsen), t. ex. memini, inquiet ille –
i-r den andre –, C. de Off. III. § 54; dicet
aliquis (här i-r man –, C. in Verr. IV. §
13).
- 2. i. mot en befallning till eller ett
påstående rörande subjektet sjelft: recusare
(facere id, quod imperabatur, non
recusavit – hade intet att i. emot det –);
excusare, defendere (= till försvar l. ursäkt i.).
|
|
|
|
Kommentera