Ingen, neutr. intet: nullus (adj.; i gen., dat., abl. äfven subst. mask.); nemo [subst. om person (= ne – hemo = non homo) och tillsammans med personliga substantiv äfven adj.; brukligt i nom., dat., ackus., sällan i abl., aldrig i gen.); nihil = intet ss. subst., ingenting [i allm. blott brukligt i nom. och ack. samt i formerne nihili ss. gen. pretii och nihilo ss. ablat. mensurae (dessutom i enstaka uttryck, ss. ex nihilo, de nihilo; in nihilum): för öfrigt motsvaras casus obliqui till nihil af nullius rei, nulli rei, ad nullam rem, nulla re (nullius rei avarus, ad nullam rem utilis till intet nyttig o. d.)]; och ingen, men ingen nec quisquam, nec ullus (se Någon); på det att i. ne quis (ne quisquam l. ullus); göra om intet (en plan l. dyl.) perimere, tollere consilium, fallere spem alicujus; blifva till intet ad nihilum venire, recidere, occidere, redigi, revolvi; exstingui; interire; uppkomma af intet de nihilo gigni, creari; i intet hänseende, i ingen mon nihil; vid komparativa uttryck: nihilo, nulla re; alls ingen, alls intet plane nemo, nullus, nihil; nemo – omnium; akta, räkna för intet pro nihilo habere; intet mot l. i jemförelse med nihil ad alqd (C. de Or. II. § 25); för intet gratis; intet annat än nihil aliud nisi (= blott), nihil aliud quam (= just detsamma); han gör intet annat än gråter nihil (facit) nisi lacrimat; här är intet att hoppas, göra o. d. nihil est, quod speres; nulla spes ostenditur l. est; quod agamus, nihil est; betyda intet nihil valere; erkänna sitt intet fateri, se nihil esse (omnis dies, quam nihil simus, ostendit, Sen.), nihil valere, posse, meritum esse; intet sägande inanis, frigidus, languidus (om uttryck); languidus, (hebes), non argutus (om ansigtsdrag); – särskildt märkes, att latinet icke, ss. svenskan, brukar ingen, intet i stället för icke ss. attribut till ett predikatsnomen, t. ex. non erat reipublicae regendae peritus (han var ingen statsman; – deremot brukas nullus i st. för non ss. sjelf ensamt predikatsnomen, t. ex.: mortui nulli sunt i st. för non sunt – finnes icke till – C. Tusc. I. § 11).
Kommentera
|