Inbillning:
- 1. (utan plur.) = fantasi, i-g ss.
själsförmögenhet l. akt, inbillningskraft:
imaginatio (Pn., T.); imagines concipiendi
facultas; cogitatio; animus, mens (der
sammanhanget antyder ordets närmare betydelse):
fattas af i-n, skapas af i-n cogitatione
informari, depingi (C. Acad. prior. II. §
51. 48), percipi; cogitatione, mente,
animo complecti (fatta) alqd; sväfva för
någons i. animo, menti alicujus obversari;
hafva en liflig i. ad cogitandum (res
fingendas) valere ingenio, celeritate
ingenii valere; af i-n ledas till ngt cogitatione
duci alqo (C. de Or. III. § 160); jfr för
öfrigt Fantasi.
- 2. (= mening,
föreställning, ofta i mer och mindre objektiv
betydelse): i allm.: opinio (res, causa est in –
beror på – opinione; opinionis
commentum – foster af i.); opinatio (i filosofisk stil);
– tom, lös i. error (lefva i den i-n, att –
eo errore duci, ut arbitretur alqd esse;
errore teneri, captum, implicitum esse,
ut putet = vara snärd, fången i den i-n
att –); somnium (non judicia
philosophorum, sed somnia delirantium, C.);
species, imago (inbillning i konkret, objektiv
mening); spes (vana); en ljuf i. mentis
gratissimus error (Hor.): taga ngns i. från
honom, taga ngn ur en i. opinionem,
errorem eripere, demere alicui, ex animo
alicujus evellere; filosof i egen i. sibi
philosophus (sibi pulcher, Hor. Ep. I. 19. 45);
opinione sua philosophus; han är filosof i
egen i. sibi videtur philosophus esse; det
är blott i-r tota res in opinione est;
opinionis errore ficta est; ista somnia sunt.
|
|
|
|
Kommentera