Döma:
- 1. absolut: i allm.: judicare;
existimare (blott i icke juridisk mening);
disceptare litem, sententiam dicere, ferre
(i juridisk mening); nu kan du sjelf d. jam
ipse existimes licet; pröfva först och döm
sedan quum rem cognoveris, tum judicato;
nisi de re cognita noli judicare.
- 2. d.
om ngt, efter ngt, af ngt: de (om) re ex
(efter) re, de re (af ngt) judicare,
existimare (de Catone non recte judicas; de
virtutis robore non ex ipsa virtute; hinc
licet judicare, intelligere, colligere,
videre); att d. af hans tal, drägt – quantum ex
veste judicare licet, (non sordidus est); ex
veste judicanti non sordidus esse
videtur, ex veste satis apparet, eum non s-m
esse; döm om min förskräckelse quanto me
metu perterritum, perculsum fuisse
censes, arbitraris, putas?
- 3. d. ngt, hvad
som är l. bör vara, skall vara:
- a. i icke
juridisk mening: judicare; censere, statuere,
existimare; hvad d-r du om denna sak quid
censes?; huru långt jag hunnit må andre d.
quantum profecerimus, aliorum sit
judicium (de Off. I. § 3).
- b. i juridisk
mening: judicare; censere, statuere;
decernere (hvad som skall ske); placet (fieri alqd);
sententiam dicere, ferre (om enskild
domare ss. ensam l. medlem af nämnd);
sententiam pronuntiare (= fälla utslag ss.
ordförande i domstol l. ensam domare): quid
censes (L. I. 32. 11); senaten dömde, att han
med rätta blifvit dödad censuit senatus,
eum jure caesum videri; senaten dömde,
att Cassius skulle hafva Syrien till provins
placuit senatui, Cassium Syriam
provinciam obtinere; rätten dömde, att han skulle
brännas lefvande pronuntiata est
sententia, ut vivus combureretur; skiljedomaren
dömde, att skadestånd borde gifvas arbiter,
judex sententiam dixit, pronuntiavit,
damnum praestari oportere (C. de Off. III. §
66).
- 4. d. ngn:
- a. i icke juridisk mening:
judicare, existimare de alqo; d. ngn för
strängt nimis severe, injuste; d. andra
efter sig sjelf ex semet ipso de altero, de
ceteris judicare.
- b. i juridisk mening:
d. ngn skyldig, brottslig, förlustig af ngt, d.
ngn till ngt, ifrån ngt: damnare,
condemnare (d. ngn skyldig, fälla ngn); damnare
alqm capitis, ifrån lifvet, till döden, ad
mortem, ad metalla (till tvångsarbete i
grufva); multare alqm damno, carcere,
pecunia, verberibus, morte, vinculis till
böter, till fängelse, till prygelstraff, till döden;
bonis, agris multare = d. ngn förlustig af,
till förlust af –; morti addicere alqm; d.
ngn ovärdig att bekläda embete indignum
judicare, qui magistratu fungatur; d. ngn
från ngt abjudicare alqd ab alqo.
|
|
|
|
Sven Lundström stryker "ad mortem" under 4 b.
Kommentera