Då, konj.:
- 1. ren tidskonj. (= när): cum:
cum sol ortus est (sole orto), stellae
non jam apparent; – den dagen var den
gladaste i hans lif, då han af hela folket
följdes hem illum diem laetissimum vidit,
cum – domum deductus ad vesperam est
(indik. om bestämdt, bekant tillfälle); jag tror
att du, då du hört mig, ej skall så mycket
beundra det jag sagt, som fälla det omdömet,
att du, då du önskade att höra det, ej hade
skäl till sådan önskan arbitror, cum
audieris (fut. ex. konj.), non tam te haec
admiraturum, quam existimaturum tum,
cum ea audire cupiebas, causam, cur
cuperes, non fuisse (de Or. I. § 137); då
de detta hörde, fingo de ett styng i sitt hjerta
cum haec audivissent, animis commoti
sunt; då våren börjat, gaf han sig på resor
cum ver esse coeperat (indik. om
upprepad handling), itineribus se dabat; vix
prima inceperat aestas, cum Trojam
relinquo l. reliqui (aoristus om inträdande
handling); postquam (= sedan nu mera):
postquam nusquam erat auctoritati locus,
totum me literis tradidi, C.; dum (=
under det att): dum haec Romae geruntur,
Vejis summa vi bellum paratur.
- 2. =
i det att, i och med det att: cum (med indik.
af närvarande och tillkommande tid, med
indik. och konj. af förfluten tid: cum
tacent, clamant; vertit omnia, cum non
paruit consilio amicorum; cum (alia)
sibi sumeret, alia mihi relinqueret, ea
divisit, quae sejuncta esse non possunt,
C.); dum (med samma tempus i indik. som
hufvudsatsen: dum voluit alios habere
parata, unde sumerent, sanos quidem viros
a scribendo deterruit, C. Brut.; dum stulti
vitant vitia, in contraria currunt, Hor.).
- 3. kausalt = som: cum; eftersom
quoniam: cum ita sit, quoniam ita est.
- 4. utmärkande motsats emellan hufvudsats
och bisats: då deremot = under det att –, på
samma gång som –: cum –: männerna lefde
i lätja, då deremot qvinnorna skötte huset
viri inertiā tempus terebant, cum
mulieres domos tuerentur.
|
|
|
|
Kommentera