Då, adv.:
- 1. ren tidspartikel: tum (så väl
= på den tiden, dervid, derunder, hänförande
sig till en tänkt l. medels bisats bestämd
tidpunkt i det närvarande, förflutna l.
tillkommande, som = derefter, derpå: ille nunc
victor, tum quidem victus; utinam tum
essem natus, si quando Romani dona
accipere coepissent; – tum Scaevola: non
luctabor, inquit, tecum amplius); tunc
(vanl. utmärkande samtidigt tillstånd =
derunder); eo, illo tempore; illis temporibus;
då för tiden illa aetate; id temporis; tunc
temporis; redan då jam tum; då just, just
då tum ipsum; först då l. då först = icke
förr än då tum demum, tum denique (tum
demum Albanus exercitus in campum
deductus est; illo cum venerimus, tum d-e
vivemus, C.); då först = då för förste
gången tum primum; då och då interdum;
nonnumquam.
- 2. = i det fallet (korrelat till
si): tum; ita (quod recte fit, ita est
justum, si est voluntarium).
- 3. i frågor
och uppmaningar: ergo; igitur; tandem;
ita; -nam (i sammansättn.): gå då i ergo,
i tandem; quousque tandem tempestas
manebit, furet? hur länge skall stormen då
(dock) räcka?; hvad är det då quid est
igitur?; – quid ita?; = hvad då? i. e. hvad säges,
åsyftas i det fallet, med det?; hvad då =
än sen quid tum? (quid tum, si fuscus
Amyntas?, Vg.).
|
|
|
|
Kommentera