dŏmĭtrix, īcis, f. [domitor], she who tames or subdues (very rare).
- I. Prop.: equorum Epidaurus, Verg. G. 3, 44; cf.: FERARVM DOMITRICEM DIANAM, Inscr. Orell. 1447; and poet.: ferarum clava (Herculis), Ov. H. 9, 117.
- II. Transf.: rerum omnium (ferrum), Plin. 36, 16, 25, § 127.