Afse:
- 1. = hafva för afsigt, åsyfta (med
personligt och sakligt subjekt): spectare ad,
in rem; pertinere, referri ad rem (nostra
consilia in sempiternum tempus spectare
debent; omnia ejus consilia ad salutem
patriae spectant l. referuntur; hoc alio
spectabat atque videri volebat – afsåg ngt
annat, än det skulle synas); sequi (suam
commoditatem); afse att –: velle, cogitare
(med inf.); agere (id egit, non ut
dissolveret conjuncta, sed ut conjungeret
dissoluta, C.); (om sakligt subjekt) pertinere
(hoc eo pertinuit, ut juvenilis aetas toto
statim pectore arriperet res honestas,
T.).
- 2. = taga i betraktande; hafva l. göra
afseende på: spectare (se, non fortunam
suam spectari putabat); rationem habere
alicujus rei; det var ej dig, jag afsåg non
te petebam l. dicebam; hans lif var långt,
om man afser hans verksamhet vita, si e
factis numeres, longa fuit; hvad afser du
härmed quid tibi vis?
- 3. = bortse från
ngt, se detta ord.
Kommentera