Häfva, v. tr.:
- 1. = lyfta, häfva upp:
tollere, attollere; erigere; han hof upp
ögonen oculos tollebat, erigebat; h. upp sin
röst vocem tollere; bröstet h-s pectus
tollitur, surgit, exsurgit (T. Dial. 21);
sublime anhelat (jfr Hor. Carm. I. 13).
- 2. = vältra; vräka, kasta: moliri; jacere;
h. undan, ned summovere; amoliri;
dejicere; devolvere; h. af sig (smädelser)
jacere, fundere (maledicta).
- 3. =
upphäfva, stilla: tollere, levare m. m.; h. en dom
judicium rescindere, irritum facere; h. en
tvist componere, dirimere litem; h. en
sjukdom morbum levare, sedare, pellere,
depellere; h. ngns misstanke, tvifvelsmål,
farhåga suspicionem, dubitationem tollere
(scrupulum eximere, Pn.) alicui; metum
tollere ex animo alicujus; h. en svårighet
difficultatem vincere, superare; h.
belägring obsidionem solvere, omittere; ab
obsidione desistere.
Kommentera