Han: obetonadt: is (l. ss. subjekt utmärkt med verbets ändelse); betonadt (i motsats till jag l. du o. s. v.): ille (cum illo quidem actum optime est, mecum incommodius, C. de Am. § 15); han der iste; han der borta ille; han sjelf ipse (jfr Sjelf); äfven han et ipse; (om de fall, i hvilka han, hans, honom, hon, henne o. s. v. i latinet återgifves med reflexivt pronomen, se Grammatiken).
Kommentera
|