Gripa:

  1. I. absolut (utan förbindelse med preposition):
    1. 1. med personligt subjekt:
      1. a. i allm. och eg.: prehendere, apprehendere; comprehendere; arripere (= rycka till sig, t. ex. ett vapen, sin hatt o. d.); g. ngn i handen, i kappan, i skägget manum alicujus prehendere, pallio alqm reprehendere; barbam alicui, alicujus vellere.
      2. b. g. en flyende, en brottsling: comprehendere; deprehendere (latentem); manum injicere alicui; reprehendere, retrahere alqm fugientem l. e fuga.
      3. c. g. (= ertappa) ngn på bar gerning: in ipso facinore deprehendere alqm.
      4. d. g. tillfället: occasionem arripere, non dimittere.
    2. 2. om sakligt subjekt:
      1. a. dörren griper: tenet; vix recludi, refringi potest.
      2. b. om abstr. subjekt (känsla, sinnesrörelse) = fatta, bemäktiga sig, angripa: arripere, corripere; capere, occupare; incedere (alicui, C.; alqm, L.); ”då grep mig det forna, osynliga band” eodem me quasi unco correptum (protractum) sensi; (agnovi veteris vestigia flammae, Vg. Aen. IV. 23); fruktan grep honom l. han greps af fruktan metus eum cepit (incessit), metu captus est; han greps af vrede irā incensus est, exarsit; han greps af medömkan misericordiā captus est; af förvåning admiratione captus l. defixus est; obstupuit; han greps af lust att – incensus l. inflammatus est studio rei gerendae, ad rem gerendam impulsus et incensus est (C. Brut. § 73; 19); cupido eum cepit, ejus animum incessit (L. I. 56. 10; 6. 3).
      3. c. = smärtsamt beröra, göra ett svårt, smärtsamt, öfverväldigande intryck på ngns sinne: graviter movere, commovere, percellere, percutere, tangere, mordere, pungere, fodere alqm l. animum alicujus; (casus humani graviter accipiuntur, si dicuntur dolenter, C. de Or. II. § 211); hans broders död grep honom mycket fratris morte (desiderio – förlust) graviter motus est; detta afslag l. denna förödmjukelse grep honom djupt haec repulsa, contumelia animum ejus graviter momordit, in animum ejus alte descendit (jfr Gripande).
  2. II. i förbindelse med prepositioner:
    1. 1. g. an:
      1. a. med personliga objekt (vanligen: angripa): aggredi, adoriri; impetum facere in alqm.
      2. b. med sakliga objekt: aggredi ad rem l. rem (g. verket l. saken an); g. verket an med friskt mod alacri animo ad rem aggredi, opus aggredi l. incipere.
      3. c. g. sig an: cunctationem, pudorem, timorem abjicere; ad rem aggredi; ändtligen grep han sig an och började striden tandem cunctatione abjecta proelium commisit.
    2. 2. g. efter: captare; appetere; g. efter en skuggbild, ett fantom umbras, nubes et inania captare.
    3. 3. g. fast, fatt: comprehendere.
    4. 4. g. i ngt: prehendere, apprehendere, arripere, prensare alqd; g. i strängarne chordas (digitis) pulsare, impellere, movere.
    5. 5. g. in (i ngt):
      1. a. eg.: insertā manu prehendere alqd, manum inserere in rem l. rei.
      2. b. om döda subjekt, så väl om materiella ting: insinuari, inseri, innecti, som ofta om förhållanden l. abstr. objekt i allm., g. in i hvartannat = stå i sammanhang med hvarandra: inter se connecti, colligari; inter se nexa, colligata, continuata, implicata esse.
      3. c. (om personer) = inblanda sig i ngt, lägga sig i en sak: immiscere se rei (t. ex. disputationi, sermoni g. in i samtalet); partem sumere rei; auctoritatem (potentiam) adhibere, deferre ad rem; (konungen grep sällan personligen in i styrelsen raro ad rempublicam regendam suam auctoritatem ipse interposuit l. adhibuit).
      4. d. = inverka på (om personer och saker): momentum l. vim habere, afferre ad rem; (multum) valere, (magnopere) pertinere; denne mans verksamhet grep djupt, kraftigt in i romerske statens öden hujus viri industria ad res Romanas (commutandas) magnam vim habebat, plurimum afferebat momenti, in republica Romana latissime patebat.
    6. 6. g. om: prehendere; comprehendere; g. ngn om lifvet medium complecti alqm.
    7. 7. g. omkring sig: (late) serpere, vagari, disseminari.
    8. 8. g. till:
      1. a. i eg. men.: arripere; manum admovere; capere; g. till vapen:
        1. α. = väpna sig: arma capere, sumere; gladio manus admovere.
        2. β. = börja krig: bellum suscipere, bellum inferre alicui.
      2. b. = taga till, göra bruk af, använda: manus admovere rei; ad suos usus adhibere, convertere; impendere.
      3. c. g. till en utväg: viam, rationem ingredi, inire; ad rationem confugere; hvad skall jag nu g. till quid nunc agam?; quo me vertam l. confugiam?
    9. 9. g. ngn under armarne: excipere (cadentem); sustinere.
  1. (Kommentera) Kommentera
 Ordboken drivs helt ideellt. Donera valfri summa med Payson!