Gammal:
- I. om lefvande varelser med
afseende på deras naturliga lefnadsålder:
- 1.
absolut, i motsats till ung, = ålderstigen:
senex, anus, senior (= g. man, g. qvinna);
grandis (major, maximus) natu, magno
natu (aliquis), aetate provectus, gravis
annis l. aetate (likaledes blott om personer);
vetulus (equus; filia ”öfverblifven”);
annosus (poet.); aetate (l. senio) confectus
(homo, equus); de g-e senes; majores natu
(de g-e bör man ära majores natu revereri
decet); en g. narr senex delirus (C.); en
g. förälskad narr senex amator, (vetus
puer); blifva g. = hinna till ålderdomen ad
senectutem pervenire; senectutem
adipisci (senectutem ut adipiscantur optant
omnes, omnes accusant adeptam, C. de
Sen. § 4); senem fieri (speramus,
volumus certe senes fieri, ibdm § 6); blifva
g. = åldras senescere, consenescere; han
blifver ej g. non perveniet ad senectutem;
non vivet l. victurus est diu; han har
blifvit mycket g. på de sista åren his proximis
annis multum consenuit; på g-e dagar in
senectute (C. de Sen. § 3; de Am. § 4.
7); vårda ngn, vara ngns stöd på hans g-e
dagar alicujus senectutem tueri, alicujus
senectuti subsidio esse; g. till sinnet,
själen animo senex (C.).
- 2. relativt = stadd
i en viss lefnadsålder: natus (t. ex. tres
annos = tre år g.); äldre = major natu; ett
år g. anniculus; två, tre, fyra år g. bimus,
trimus, quadrimus; fem år g. quinquennis,
quinque annos natus, quinque annorum;
lika g. aequalis alicui l. alicujus; vara lika
g. med ngn aequalem esse alicui; ejusdem
aetatis esse; han är g. nog satis adulta l.
matura aetate est; han är ej g. nog
nondum satis adolevit aetas, (nondum satis
aetate provectus est); han är ej g. nog till
att blifva konsul nondum habet satis
annorum, ut consul fieri possit, nondum
aetate consulari est; jag är för g. till att leka
major natu sum, quam quem (ut me)
ludere deceat.
- II. i allm. i motsats till ny
l. nu varande:
- a. vetus [= som länge
varit till l. varit i ett tillstånd: vetus
imperator, familiaritas, amicus – num quando
amici novi veteribus sunt anteponendi,
C. de Am. § 67; vinum v.; scriptores
perfecti veteresque – viles atque novi; est
vetus atque probus centum qui perficit
annos, Hor. Ep. II. 1. 36 ff.; veteres =
de gamle, den g-a tidens män (ss. de der
lefde under g-a, oförändrade förhållanden);
vetus respublica = det g-a statsskicket,
republiken, t. ex. i Taciti språk]; vetustus (= som
vunnit häfd l. har en historia; mos
vetustus, vetusta gens, verbum vetustum o.
s. v.; komp. vetustior, och äfven superl.
vetustissimus motsvara till betydelsen
positiven vetus); inveteratus (om saker =
fastrotad, inbiten, ss. vitium, mos); g. och van
veteranus; g. skälm veterator; obsoletus
(= föråldrad, allt för g.); g-a kläder trita,
obsoleta vestis; g-a hus aedificia ruinosa.
- b. antiquus, af ante = som var på l.
är från en (längesen) förfluten tid (forntida)
l. som har den förflutna tidens karakter =
gammaldags (Alcidamas rhetor a.; verba
a-a; antiquissimum genus e doctis
poētarum est; oratio a-ior, de Or. III. 153;
sermo a., a. fides; homo antiquae
simplicitatis – af g-a verlden); priscus =
urgammal, som tillhör ett folks första period – ett
förstärkt antiquus [verba prisca (C. de
Legg. II. § 10; de Or. III. § 153; jfr
vetustum § 170; agricolae prisci]; den g-a
tiden antiquitas; i g-a tider olim, antiquis
temporibus; af gammalt antiquitus; jam
pridem.
- c. blott = förut varande, förre:
pristinus (ita in p-um statum res rediit);
prior, superior (rex); han är ej mer den
g-e non est, qualis erat.
|
|
|
|
Kommentera